KRÖNIKA

Av Måns Lundemo

”Undrar vad mina små kusiner vill ha i julklapp? mumlar jag tyst för mig själv när jag står mitt i folkmassan. ”Och de andra då? Farmor? Mormor? Farfar? Vad vill gamla människor ha?” Så här blir det för mig varenda jul! Så hopplöst, och allting är ju slutsålt också. ”Vafan, kan man inte få en rofylld jul med jättebra presenter till alla?” mumlar jag ilsket. ”Och sedan har vi ju en kusin som fyller några dagar innan. Då måste han få saker för det också!” tänker jag medan jag går in på Br. Vad vill de ha nu då? En leksaksbil? Jag tittar på priset. ”50 KRONOR FÖR EN LITEN BIL!?” utbrister jag och alla börjar stirra på mig. Jag skäms och köper tre i alla fall. ”Någonting måste de ju få” mumlar jag. Väl inne på miQ så tittar jag på lite presenter som funkar och har fortfarande ingen aning om vad jag ska köpa. ”Har ni något jag kan köpa till mina mor/far föräldrar?” Hon leder mig bort till ljushyllan och  visar mig några doftljus. Jag tittar på de och SJÄLVKLART så är det ämnen som båda är allergiska mot. ”Nej, tack” svarar jag vänligt och går. ”Kanske man ska gå in på Kappahl?” tänker jag och tar mig en titt därinne. Nepp, självklart inget där heller. Efter timmar av springande från affär till affär hittar jag ett par tofflor. ”De här ser ju sköna ut” säger jag glatt! Jag tar två par i rätt storlek, går till kassan och köper båda utan att titta på prisen.”500 kr tack”, säger kassörskan med ett leende. ”Fan” mumlar jag medan jag drar kortet. Jag ska sätta mig i bilen och kommer på att: JAG GLÖMDE FARFAR! Jag går ut igen, stressad och ilsken, och går in i centrum igen. ”Hmm, farfar älskar att fiska. Men vad finns det för fiskeaffärer?” Jag hittar någon att fråga och de rekommenderar en affär längre bort mot gamla delen av staden. Jag går bort dit och hittar ett par stövlar. De där får nog duga. Jag sätter mig i bilen återigen och åker hem.

När jag väl är hemma så har jag inget presentpapper och julafton är imorgon…