HÖGSTADIET. Bland allt snack om Melodifestivalen, nästa huvudpersonen i SKAM, och de nationella proven finns det ett mycket viktigt ämne som drunknar i mängden. Såklart är det balen jag pratar om; vårterminens höjdpunkt. Festen som ska ge oss, vi trötta och ångestfyllda niondeklassare, hopp och en välbehövd paus från skolan.

Av Vendela van den Brink

Jag ska inte överdriva genom att säga att balen är helt bortglömd, tvärtom. Den dyker upp lite då och då i olika sammanhang; en försynt fråga om man ska gå eller inte, om man ska gå med någon eller inte, om man ska ta med mat eller inte. Hur många gånger har jag inte hört ”måste man ha klänning?” vid det här laget?

Tyvärr verkar ingen vara riktigt säker på om den faktiskt kommer att hända, kanske är skolbalen trots allt bara en dröm som vi aldrig kommer uppnå, hur mycket vi än trånar efter den. Inte heller verkar någon veta vem det är som håller i balen, vem som planerar och vem som betalar. Frågetecken är många, svaren är obefintliga.

Som den grävande journalist jag är försökte jag ta reda på hur det gick med balen, något som jag på enklaste sätt skulle få veta genom att faktiskt vara med i produktionen. Så jag anmälde mig till balkommittén, tog reda på när och var nästa möte skulle infinna sig, och promenerade till Alpha.

Vad lärde jag mig då under detta möte, kanske ni undrar. Ärligt talat fick jag inte veta ett dugg, eftersom jag antingen var på fel plats vid rätt tillfälle eller helt enkelt fått felaktiga uppgifter om när nästa möte skulle vara. Jag vet inte riktigt, inte verkar de medlemmar i kommittén som jag träffat ha någon aning heller.

Men betyder då detta att balen är dödsdömd? Personligen tror jag inte det; det är fortfarande ett långt tag kvar på terminen och förhoppningsvis kommer någon passionerad att ta tag i det hela. Men det ligger ändå ett ansvar hos oss nior att inte nonchalera den, balen är ju ändå väldigt speciell då den faktiskt är helt gjord för just oss nior.