KRÖNIKA. Det finns vissa saker i livet vi aldrig riktigt kan komma över, bra och dåliga saker. Saker vi kommer minnas livet ut oberoende av när i livet det skedde. Min resa till Amerika är en sådan sak. Visst var det många saker vi gjorde men bland det bästa var ändå den festen med en DJ och dålig luft i ett trångt rum.

Av Felicia Hoverman

Många människor trycktes ihop och cirklar med tomma ytor med en ensam dansare bildades. En tävling utbröt mellan två grymma dansare och cirkeln bredde sig. Tjejer och killar dansade mot varandra och andra hoppade med handen i luften. Vare sig du är en bokmal, innepinne pojke eller lodare så tror jag att alla skulle kunna njuta av en sådan händelse.

Själv började jag dansa längst ut i massan med några nyskapta vänner. Med tiden rörde vi oss utan mål in i hopen. Alla skrattade och rörde sig mellan människor vi aldrig umgåtts med tidigare. Kanske var det på grund av den lilla ytan eller de minnena vi skulle ha gemensamt, men någonting hände i den stunden. Jag insåg att jag var i mitten av alla människor och någon tog tag i min midja, snurrade runt mig och bildade en cirkel bland alla dessa personer. Tjejen som var typ en meter längre än mig började dansa så komplicerade steg att jag stod stilla och bara stirrade. När hon sedan stannade, i split på golvet, tittade hon på mig och väntade. Stelt och väldigt okunnig som dansare stod jag med stora ögon. En av tjejerna jag bodde med puttade undan de framför sig, tog mina händer och började dansa så som vi alltid gjort. Någon visslade och någon klappade händer när vi graciöst rörde oss tillsammans på ytan.

Till slut slöt människor upp bredvid oss och jag andades ut. Det är en stund jag aldrig kommer glömma och heller aldrig vill glömma. Jag skapade flera kontakter på några timmar den kvällen än jag hade gjort på de tre veckorna jag hade vart där innan.

Ingen klädde upp sig för att fira, ingen tog sig tiden att lägga på fyra extra lager smink eller träna fyra månader innan för att få perfekta abs. Vi som var där var som vi var. Inget speciellt, bara vi,  och alla accepterade det. Bara för att det var ett firande krävdes det inte tajta, små klänningar eller nyinköpta skjortor. Du kommer som du är, med en grym personlighet, oavsett vem du är eller vart du kommer ifrån.

Det jag vill få sagt är att fler personer accepterar dig än vad du tror och du måste verkligen inte överanstränga dig för att bli den bästa du kan bli. I Amerika var vi från hela världen och alla var ute på dansgolvet vid något tillfälle. Det krävdes inga lekar som på mellanstadiet för att vi skulle våga röra på oss. Det kommer alltid finnas de som dansar bättre, umgås med fler vänner eller känner varenda kotte i stan. Någon kommer säkert smuggla med sig sprit, någon kommer hångla upp varenda kille hon ser eller tvärtom. Någon blir säkert gravid. Men vad spelar det för roll om alla har en riktigt jävla bra kväll?