KRÖNIKA. Alla känner vi väl till de klassiska berättelserna om de två fåren Bu och Bä. Författade och illustrerade med en fantastisk känsla och respekt för det skrivna ordet och med underbara illustrationer av Lena och Olof Landström. Men på senare år tycker jag att de har fått en allt mer ekivok mening, och då menar jag inte sagofigurerna Bu och Bä, utan ordens användning och innebörd i dagligt tal.

Det uttrycks dagligen missnöje om allt från förhöjda skatter till indragen månadspeng och utegångsförbud. Klagomål till lärare om att lektionerna är för långa och att skolmaten smakar pest. Och visst, skolmaten kanske inte alltid uppnår samma kvalitet som de femstjärniga restaurangerna på Södermalm, men om vi ser till helheten så lagas det dagligen hundratals portioner som ska räcka till hela Nyköpings högstadium, med över tusen elever, lärare och övrig personal. Skulle maten ändå inte uppfylla dina (förmodligen orimliga) krav finns ett brett utbud av grönsaker, dressingar och dylika tillbehör. Dessutom finns möjligheten, för dig som främst äter den “ordinarie” maten att smaka av den vegetariska kosten.

Att använda argument som: “Det där tänker jag inte äta, för det ser äckligt ut” eller“USCH! Ett använt glas! PANIK. Varför har personalen så svårt att plocka undan och hålla rent?” är bara dumt. Hur vet du att det inte är gott när du inte smakat det? Och vems fel är det – egentligen – att matsalens bord inte alltid är kliniskt rena och att det står använda glas vid vattenkranen? Ja, inte är det serveringspersonalen, iallafall.

Visa uppskattning och respekt till personalen i matsalen. Upplys dem om att de har gjort ett bra jobb när du tycker att maten smakar bra. De är trots allt här för vår skull.