HÖGSTADIET. Anneli ”Linkan” Lindqvist som jobbar i caféet på Alpha arbetade sin sista dag nu i onsdags. Hon har blivit ett välbekant ansikte och kommer att saknas av både elever och personal. Vi på Redaktionen passade på att göra en kort intervju med henne.

Hur länge har du jobbat här på skolan?

Jag startade här när Alpha just hade byggts så jag har varit här i fyra år.

Vart ska du nu?

Nu ska jag till Fokusskolan, en lite mindre skola som inte är kommunal. Det ska bli spännande. Litenheten ska bli rolig. Samtidigt som den skrämmer lite för det här har varit så stort.

Går det att lyfta ut det bästa minnet och det sämsta minnet från de här fyra åren?

Det är ett grymt privilegium att få jobba på en så stor enhet och framför allt att få vara den som jag är. Delvis personalmässigt, att man har fått träffa så många otroligt bra kollegor, och alla dessa ungar. Det är min gjej, jag är bra på ungar. Sen vet jag inte riktigt om jag har något som är det sämsta. Nu är jag van vid att jobba på stora skolor i alla tider. Jag har aldrig kommit från en lite mindre skola. Tror att det var en skillnad när vi startade, att vi som kom från stora skolor var tänkte att ja, det här kör vi på. Medan andra kanske tyckte att det blev tufft eftersom det var så många elever och så mycket personal.

Är det något du vill skicka med oss som stannar kvar här?

Det är möjligheterna vi behöver se. Vi är  på väg någonstans. Det är ruffligt och ruckligt på vägen men det är klart att det löser sig. För det är klart det kommer att fungera, vi behöver ge det tid. Det tror jag är grejen. Allting tar sin tid. Det tar tid att forma allt. Det är lätt att rasera, men det tar tid att jobba upp något bra. Kämpa på!

Du kommer att saknas av många här, det är bara att titta på blocket som ligger framme här med hälsningar från elever.

Ja, nu blir det fan lite känslosamt. Imorgon kommer det nog att bli skitjobbigt. Från elever har jag hört saker som: Vem ska nu säga godmorgon till mig? Vem ska nu retas med mig på dagarna?