RECENSION. Den här veckan sattes det upp en pjäs av det kända gästabudet i Tessins aula. Pjäsen var en timme lång och i den fick eleverna se en liten lättare version av den pjäs som spelas upp i Nyköpingshus varje sommar.

Många av åskådarna hade redan sett Nyköpings gästabud spelas upp och var inte så värst uppspelta eller imponerade över den kortare versionen av den.

Pjäsen spelades upp av sex skådespelare från Sörmlands teater, plus en ljudtekniker, och under pjäsen berättade de om bröderna Kung Birger, Hertig Erik och Hertig Valdemar och historien om gästabudet.

Det var långt från den vanliga pjäsen. Fån början till slutet fick publiken höra småbarnsliga skämt, samt ord och uttryck som fick en att undra om det var historiskt korrekt. Trots att flera av åskådarna inte var så värst imponerade, så lyckades skådespelarna i alla fall få leenden att spridas över elevernas ansikten.

Publiken fick se flera karaktärer komma till liv på scenen, inte bara de tre bröderna utan också Kung Birgers drottning Märta (dotter till Danmarks kung, Erik Klipping), Hertig Eriks trolovade, prinsessan Ingeborg av Norge, samt ett par småroller och den talande hästen Bob.

Publiken förstod säkert att allt som sas i pjäsen troligen inte är historiskt korrekt, men, till historiens försvar; “Hur kan du veta, när du inte var där själv?”

Historien om nyckeln som kastades i Nyköpingsån till exempel. Det finns flera versioner av historien där man får höra om säkert ett halvt dussin personer som kan ha kastat nyckeln i ån.  Men, vet vi ens om den blev kastad i ån? Vet vi säkert att allt som läser i historieböckerna stämmer? Spelar det ens någon roll? Det är en myt av den anledningen  att man inte vet säkert.

Så till min egna åsikt av pjäsen;

Jag tyckte det var en bra och spännande uppspelning och kan glatt säga att jag tyckte om den.  Skådespelarna hade tagit den kända historien och berättat den på ett kul och intressant sätt. De saker jag gärna skulle ha varit utan var ett par av de modernare uttrycken, samt dansandet och sjungandet.  Jag hade velat att den var mer historiskt korrekt och visat mer av själva gästabudet. Jag hade velat se Erik och Valdemar i fängelsehålorna och jag hade velat se nyckeln kastas i ån. Den var också en aning för barnslig för min smak.

Allt för allt var det ett bra försök med en barnvänlig pjäs.

Betyget blir 3/5.

Emma Nikula

Foto: Raphael Saulus (Nyköpingshus fängelsehåla i kärntornet)