KRÖNIKA. Jag scrollar igenom Instagram, och medan kortvariga mediahyper belyser slavhandeln i Libyen och fördrivningen av Rohingyas delas hashtags och bilder på sociala medier. Och så, nu har du gjort din del och kan glömma problemen. För du kan ju inte göra något mer, du har gjort din del.

Jag lyssnar inte på Chris Brown för jag kan inte stödja honom som person. Jag förstår inte mina vänner som ännu lyssnar på honom, han är inte så fenomenal att man inte kan överleva utan honom, och varje gång de lyssnar på honom stödjer de honom och vad han står för.

Jag gör mitt bästa för att tänka på vad mina handlingar ger för konsekvenser.

Allt har en källa, och även om du inte menar att stärka källan kommer denna ändå gynnas om du stödjer något som härstammar från den. Även om du inte vet om det.

Av de som röker i min ålder hör man ofta  “det är väl mitt val, det påverkar inte dig, du behöver inte bry dig”. Men saken här är, att det berör. Alla handlingar vi gör i vårt privilegierade västerländska samhälle har en påverkan. Dina val som konsument påverkar bönder, barn och arbetare i exempelvis Asien. Var du köper dina kläder, vilka matprodukter du väljer. Om produkterna är gjorda av arbetare med en godtagbar lön eller av barn eller arbetare med lön som inte täcker de basala levnadsbehoven.

Hela tobaksindustrin försörjer sig på utnyttjande av barn och arbetare samt exploatering av miljön. Den lever på okunskap och fattigdom i andra världsdelar.

Jag hade kunnat vara en av de ½ miljon barn som i nuläget tvingats avbryta eller avstå från studier för att arbeta på tobaksplantage över hela världen. Dessa tvingas arbeta med både hälso- och miljöfarliga kemikalier, där en likadan användning av de aldrig skulle tillåtas i Sverige. Istället har jag möjligheten att skriva om detta utan att någonsin behöva uppleva det, utan att behöva oroa mig för kemikalier som orsakar cancer, skador på syn, hörsel, lever, njurar, andningssvårigheter, depression och skador på det centrala nervsystemet. Allt för en alldeles för låg lön, och avtal designade för att hålla arbetarna oförmögna att ta sig ur fattigdomen. Designade för att tvinga arbetarna fortsätta med arbetet inom tobaksindustrin när de väl insett och farligt och orättvist det är. Som tvingar arbetarna utnyttja all eventuell arbetskraft de har, inklusive sina barn, för att överleva. De kan inte längre odla egna grödor för att försörja sig själva, och tjänar inte heller tillräckligt med pengar för kunna spara något efter nödvändiga basvaror köpts in.

Hur kan en privilegierat och utvecklat samhälle tillåta detta? – För att det är sådant dagens utvecklade samhällen bygger på. Ditt “feströk” , och de gånger du röker i högstadiet och gymnasiet för att det är “coolt” har stor risk att utvecklas till ett beroende. Och varje rökt cigarett och köpt förpackning gör att utnyttjandet av fattiga i Asien och Sydamerika kan fortsätta. Varje gång du tänder en cigarett är du en av de som bidrar till att tusentals familjer blir oförmögna att ta sig ur fattigdomen. Till att barn hamnar i en ond spiral som är nästintill omöjlig att ta sig ur.

Som en del av ett privilegierat samhälle borde du ta ett ansvar för de som av en slump fötts med sämre förutsättningar och möjligheter. Köp inte cigarettförpackningen, för när du gör det betalar du för barnarbete, exploatering av miljön, fortsatt fattigdom och arbetare med låg lön och stor risk för att skadas allvarligt i arbetet.

Din del, din skyldighet, slutar inte vid en hashtag och en delad bild. Den börjar inte ens där.

Du har inte rätten att kunna säga att du röker för att du vill, för att det är coolt, eller för att “det är min hälsa så du behöver inte bry mig om det”. Sköt din hälsa hur du vill, men det kommer bara handla om din hälsa först när din cigarettförpackning inte producerats av barn som tvingas sluta skolan och därmed fastnar i fattigdom, precis som deras föräldrar, utan chans att någonsin ta sig ur den.

Mejra Göransson Busuladzic