Ska det vara så här?

Krönika

KRÖNIKA. Det är fredag morgon och jag kliver upp ur sängen, jag går till badrummet och tvättar mitt ansikte, jag kollar in i spegeln, åh fy vad ful, usch. Vem ska gilla mig nu? Jag suckar och går till mitt rum och sedan sätter jag mig framför spegeln. Framme vid spegeln så öppnar jag upp min låda med mitt smink. Jag sminkar mig så jag knappt ens ser ut som mig själv längre.Varför ska man sminka sig för att någon ska gilla en? Varför kan inte människor bara lära sig att acceptera andra och sig själv?

Om man sminkar sig för att man tycker att det är kul, go for it! Men för guds skull gör det inte för någon annans skull!

Jag går tillbaka till mitt rum och börjar riva ut kläder ur garderoben. Till slut sätter jag på mig svarta tighta jeans och en urringad t-shirt, går fram till spegeln och kollar in min röv och mina bröst. Lite bättre. Behövs lite mer klyfta. Jag tar fram mitt contour-kit och börjar sminka brösten för att få en bättre form. Jag tar min väska och skyndar mig ner.

 -Har du ätit än?

 -Nej, jag hinner inte. Jag vill ju inte bli tjock.

Asså va? Ska det behöva vara så här? Varför ska man alltid behöva tänka på ALLT? Varför ska man behöva vara perfekt? Människor, främst barn och ungdomar påverkas sjukt mycket av sociala medier. Kända personer lägger ut bilder på deras perfekta liv och deras perfekta kroppar. Men är det verkligen så? Det vet ju inte vi eftersom vi bara ser det “perfekta”. De flesta tänker ju att det är så man SKA se ut.

När jag går genom skolans korridorer känner jag killarnas blickar och händer mot min rumpa. Jag ler och skrattar men egentligen vill jag bara skrika åt dem att sluta. Men de skulle ändå inte lyssna så det är ju ingen idé. Folk ropar saker i korridorerna, visslar och kommenterar mina kläder och min kropp.Varje dag i skolan utsätts någon för detta, jag tycker att de är helt sjukt! Ingen har rätt att kommentera någons kropp eller utseende.

Skoldagen går och det är kväll, dags att dra på fest och supa. Jag har på mig en kort tight kjol och urringat linne. Killarna har fixat vodka. Alla andra dricker så jag gör ju också det. Killarna tar på en och tror att jag är okej med det. Det är jag ju såklart inte men jag säger inte nej heller. Jag är alltid rädd när jag går hem när det är mörkt, alltid rädd att någon ska förfölja mig, råna mig eller våldta mig eller sånt.

Varför är det så här? Jag kan inte förstå varför man ska behöva vara rädd när man bara ska gå hem även om det är mörkt eller ljust. Kan inte människor bara sluta tro att de kan göra vad de vill bara för att en person går ensam och inte har hela kroppen täckt med tyg. “De får skylla sig själva.” Alltså, jag blir så arg bara av att höra det.

Så med det sagt vill jag få folk att inte falla för grupptryck. Om dina vänner dricker, röker, eller så behöver verkligen inte du göra det! Var dig själv, klä dig som du vill och låt inte andra trycka ner dig! Låt inte andras åsikter påverka dig som person.

Och du som läser detta och känner att du är skyldig till det sista, att du bidrar till att folk känner sig obekväma när de går hem, skärp dig! Låt andra människor vara. Sluta bete dig som att du får göra vad som helst!

 

Anonym tjej i nian 3

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Krönika
Markägarnas värsta fiende hissar vit flagg!

KRÖNIKA. Nu nalkas våren, solen gör det den borde och den stora delen av vår befolkning som är pollenallergiker får sin årliga dos av rampljus. Just som jag skriver detta behöver behöver jag ducka för trötta humlor som kommer farande. För mig betyder det bara en sak, det är dags …

Krönika
Coronaviruset från yngres perspektiv

KRÖNIKA. I början skämtade jag om det men nu är det på riktigt, jag pratar om covid-19 även kallat coronaviruset. När jag först hörde talas om covid-19 så var jag inne och scrollade på Instagram när jag då fick upp en video när en person skämtade om det eftersom det …

Krönika
Sociala medier

KRÖNIKA. Det är bara ett klick sen är jag inne på den plattformen där alla kan skriva till mig, där alla kan se min fritid och mina selfies. Det enda jag ser på Instagram just nu är botoxfyllda läppar, influencers som står och putar med rumpan samtidigt som dom gör …