KULTUR/NÖJE. Oz är en virtuell värld där miljontals människor har avatarer för att arbeta, kommunicera, spela sport och/eller slåss med andra avatarer. Vad händer när en 17 årig mattegeni lyckas lösa koden för att få tillgång till denna världs säkerhetssystem? Kommer han att kunna lösa problemen han har orsakat när hans eget liv står på spel?

Kenji Koiso är en vanlig 17-årig kille. Han pluggar på gymnasiet och jobbar deltid som moderator för den virtuella världen OZ, tillsammans med hans jämnåriga vän Takashi Sakuma. Det som skiljer honom från alla andra är att han är en mattegeni. En dag får han ett erbjudande av Natsuki, tjejen han är kär i. Hon frågar honom om han vill följa med henne till hennes mormors hus för att fira hennes mormors 90:e födelsedag. Kenji kan inte säga nej till henne och tillsammans åker de till landet.

När de väl kommer fram märker Kenji till sitt förvånande att “huset” som Natsuki pratade om inte är ett hus, utan en enorm slott. Där förenas de med flera av Natsukis släktingar, samt hennes stränga men generösa mormor. Samma natt får Kenji ett konstigt, kodad meddelande från en okänd avsändare. Den enda instruktionen han får är att lösa koden. Efter flera timmar, när natten börjar ljusna, lyckas han äntligen lösa koden och skickar nöjd tillbaka meddelandet.

Dagen efter börjar konstiga saker hända i Oz. Många konton blir avstängda och allt ifrån GPS signaler till att skicka anrop för nöd fordon slutar funka eller byts ut. Många av världens stora företag förlitar sig på Oz, men när allting avstängs så verkar ingenting funka. Det visar sig att ett farligt virus, som kallar sig själv för Love Machine, har hackat sig in i Ozs säkerhetssystem med hjälp av koden som Kenji har löst natten innan.

Kenji förstår att han har begått ett väldigt dyrbart misstag och försöker lösa krisen han har orsakat, tillsammans med Kazuma, alltså Natsukis trettonåriga kusin. Trots sin unga ålder är Kazuma ägaren till avataren King Kazma, som är den bästa fightern i hela Oz. Samtidigt som en kär familjemedlem avlider så ska Kenji rädda den virtuella världen och på så sätt rädda den verkliga världen.

Det som är särskilt bra med filmen är familjekänslan man får när man kollar på den, som man inte ofta får från andra filmer. När Kenji kommer som främling till Natsukis mormors hus och träffar de tiotal släktingar som har kommit där så är det ingen som säger emot. Alla välkomnar honom som om han alltid varit en del av familjen. När han ska besegra Love Machine så hjälper alla till på ett sätt eller annat. Det är just familjekänslan som får dig att le under nästan hela filmen, och ibland även gråta.

Om man ska prata om konsten i filmen så är den ganska bra. Jag skulle kalla den för enkel men färgrik. Designen av karaktärerna är simpel och konststilen är enkel och realistiskt. Det betyder bland annat att ögonen är mindre, att proportionerna av kroppen stämmer mer med den riktiga människokroppen och att man inte lägger så mycket vikt på detaljer. Konstmässigt går inte “Summer Wars” att jämföra med “Your Name”, en till anime film från 2016 som jag har recenserat. Men man får också tänka på att filmen är gjord år 2009, och att grafiken är väldigt bättre än de flesta anime filmer som producerades då.

När det visas scener med Oz-världen så används CGI (Computer-generated imagery), alltså animationer gjorda bara med datorn. Det är oftast ganska svårt att använda CGI i anime utan att “förstöra” avsnittet eller filmen eftersom CGI blandas inte väl med resten av animen, men i “Summer Wars” används CGI bara för scenerna i Oz-världen, vilket ger en “virtuell” känsla. Det gör att man verkligen känner sig insatt i filmen.

Dags för bedömning. Handlingen av filmen är väldigt bra och familjekänslan finns definitivt där. Den är också väldigt rörande i några särskilda scener. Konsten är bra och färgrik, men jag gärna ha velat se mer detaljerade karaktärer och miljöer. På en skala från 1 till 10, där 1 = väldigt dåligt anime och 10 = ett anime mästerverk, skulle jag ge den här filmen betyget 8.

Mariam Daoudi