KULTUR/NÖJE. Ponyo är Hayao Miyazakis tionde film och den åttonde animerade filmen av Studio Ghibli. Filmen Ponyo handlar om Sousuke, en femårig pojke som hittar en liten guldfisk vid några klippor. Det Sosuke inte vet är att Ponyo är ingen vanlig guldfisk, utan är dottern till havets drottning.

Sosuke lever med sin mamma Riza i ett hus på en kulle vid havet. En gång, när han ska till skolan, hittar han en märklig guldfisk vid några höga klippor. Han gillar omedelbart fisken, så han bestämmer sig för att lägga den i en hink vatten och ta den med sig i skolan. Sosuke ger denna fisk ett namn: Ponyo. Det han inte vet är att det finns någon annan som letar efter Ponyo, nämligen Ponyos pappa.

Fujimoto lever i en konstig ubåt under havet. Han är ingen vanlig människa, utan är en magiker som samlar havets krafter i stora urnor. Han har hundratals döttrar som lever i en sorts akvarium i ubåten och liknar små röda fiskar med människohuvuden. En av dessa fiskar är just Ponyo, som en dag bestämmer sig för att fly från denna akvarium och lämna sina systrar och Fujimoto. Ponyo lyckas fly och hittar pojken Sosuke, samtidigt som hennes pappa beger sig på jakt efter henne.

Det Fujimoto inte vill är att Ponyo ska träffa en människa och på så sätt förlora magin som hon har ärvt av hennes mamma, havets drottning. Efter några timmar lyckas Fujimoto, med hjälp av havets vågor och några magiska trollformler, att tillfångata Ponyo igen och stänga in henne i sitt akvarium. Sosuke blir såklart ledsen över att han förlorar hans “fisk”, men han kan inget göra än att sörja Ponyos försvinnande.

Inne i ubåten börjar konstiga saker hända. När Fujimoto inte är där börjar Ponyo steg för steg förvandla sig till en liten flicka. Hon flyr från ubåten igen, samtidigt som havsnivån börjar resa sig mer och mer. Samma natt börjar staden där Sousuke lever i omslukas av vatten. Stora vågor hotar att dränka människorna och regnet öser över byn i en hel natt. Mitt i detta kaos försöker Ponyo hitta vägen tillbaka till Sousuke och deras vänskap sätts på prövning. Till sist kommer Sousuke att tvingas ta ett avgörande beslut, som kommer att förändra hans och Ponyos framtid.

Många anser att Ponyo inte är på samma nivå som de andra Studio Ghibli filmerna, och det kan jag hålla med om. Händelserna i filmen är inte väldigt utvecklade och hela filmen handlar bara i grund och botten om Ponyos och Sousukes vänskap. Det finns ingen djupare mening i storyn. Ändå  tycker jag att Ponyo är en väldigt bra film, just för att den är så enkel. Man behöver inte leta efter ledtrådar och lösningar när man tittar på filmen och man kan slappna av och njuta av konsten. Filmen är riktad till en ung publik, även om jag tycker att den egentligen passar för alla åldrar.

Om man ska prata om konsten i filmen så är den exakt lika bra som man förväntar sig av en Miyazaki-film. Landskapen är otroligt vackra och Studio Ghibli använder olika tekniker för att göra konsten så fängslande som möjligt. En av dessa tekniker är att vattenfärg används för miljöerna. Konsten speglar liksom ett barns syn på världen. Dessutom är Sousuke och Ponyo ritade på ett väldigt sött sätt som värmer hjärtat. Animationen är häpnadsväckande, särskilt vattnets och fiskarnas rörelser. Musiken som används i filmen är desssutom väldigt lugn och vacker. Filmen börjar med en opera bit och slutar med en väldigt “catchy” låt om hur ‘Ponyo kom från från det blå havet’.

Dags för bedömning. Konsten, musiken och animationen är väldigt bra. Handlingarna i filmen är däremot inte så utvecklade som man hade velat, men det är ju för att filmen är riktad mot en yngre publik. Filmen handlar i grund och botten om Ponyos och Sousukes vänskap. På en skala från 1 till 10, där 1 = väldigt dåligt anime och 10 = ett anime mästerverk, skulle jag ge den här filmen betyget 8,5.

Mariam Daoudi