KRÖNIKA. Om du är en hbtq-person har du säkert hört frasen ”Du går bara igenom en fas”. Kanske på nätet, av någon du inte känner eller av människor som står dig nära.

Om en någonsin kommer ut som något annat en hetero-cis så har en konstant en känsla att bevisa att en inte går igenom en fas. För om en nu gör det, så är det som att en har låtit alla homofober och transfober vunnit. Det känns som att en säger ”Japp, du hade rätt, hela den här gay-grejen var bara en fas. Så är det med alla”. En känner liksom att en måste representera alla hbtq-personer som finns.

Men det är en så jävligt dum sak att lära andra. Många får reda på att de är hbtq+ under tonåren, en tid som vi använder för att hitta oss själva och ta reda på vilka vi är. Så då går en igenom faser, det är bara så det funkar. En testar att klä sig på ett speciellt sätt, en träffar nya människor, testar nya hobbies. Och en utforskar sin sexualitet och sin könsidentitet. Det är en normal grej. Men om du kommer ut som hbtq-person så är det plötsligt som att vissa börjar ”slå vad” om dig. Typ ”Det här med att gillar tjejer är bara en fas” eller ”Han kommer snart sluta bete sig som en tjej”. Och då är det plötsligt din uppgift att bevisa att det inte är en fas för annars får de en sån jävla ego boost.

Men tänk om det är en fas då? Om du en dag bara känner att du inte är lesbisk eller inte är trans? Då får du bara ett regn av ”Vad var det jag sa”. Och det känns som skit. För nu har en liksom visat att de har rätt om sånt här. Det känns liksom som att en har svikit alla hbtq-personer världen över. Och det suger. För det borde inte vara såhär.

Du borde inte känna dig rädd för att utforska vem du är. Jag har gått igenom skitmånga faser i mitt liv. Från början trodde jag att jag var hetero, sedan var det bi, sen hoppade jag lite mellan lesbisk och bi. Jag trodde även att jag var ickebinär jättelänge. Just nu har jag landat på ciskönad, lesbisk tjej. Jag har gått igenom en massa jävla faser och de faserna gör mig till vem jag är. Det är de som har låtit mig få reda på hur jag känner mig. Och jag mår skitbra över det. Jag har inte svikit någon, jag har bara varit jag.

Vad jag vill säga är att det är okej om det är en fas. Det är okej att utforska vem du är. Och du ska inte lyssna på människorna som säger ”Det är bara en fas” eller ”Vad var det jag sa”, för de vet inte vad de pratar om. Den enda som kan bestämma vad du identifierar dig som är du. Så om du inte är säker är det ingen fara, du har hela livet på dig att ta reda på det, så utforska och testa tills du hittar det som känns bekvämt.

Tyra Öqvist