Hur läser du?

Krönika
1

KRÖNIKA. Alla är olika när de läser. Någonting jag tänkt på är hur olika människor gör med sina böcker. Själv är jag vad andra (och jag själv förut) skulle kalla ganska oförsiktig med (MINA EGNA) böcker.

Vad menar jag med det? För mig finns det tre typer av vad vissa skulle kalla bokoförsiktighet.

Det första är att jag gör hundöron på sidan jag är på eller en speciellt bra sida som jag vill gå tillbaka och anteckna senare. Jag tror att jag bara ägt tre bokmärken i hela mitt liv. Det går så snabbt att bara vika sidan man slutar på.

Det andra jag gör är att jag antecknar i marginalerna. Skriver små krumelurer. Gör någon i boken någonting väldigt idiotiskt så kan jag skriva, ”VAD HÅLLER DU PÅ MED?!” eller om någonting gulligt händer kanske jag ritar en smiley. Tankarna som snurrar i min hjärna i den sekunden skriver jag ner mellan raderna eller i marginalen. Det är som om jag pratar med karaktärerna, svarar på saker de säger eller gör. Detta är min personliga favorit och den bokförstörelsen som jag bedriver oftast.

Den tredje skadegörelsen jag utför är att använda överstrykningspenna och stryka över alla de meningar, fraser eller citat som jag tycker speciellt mycket om. Vid dessa ställen brukar jag även sätta en liten klisterlapp så att jag kan gå tillbaka och uppleva den underbara stunden igen. Kanske är det en konversation som jag skrattar högt av när jag läser och vill gå tillbaka till, eller ett bra citat som jag vill minnas.

Ja, det finns människor som tänker, ”KERSTIN, VAD HÅLLER DU PÅ MED?” och ärligt talat vet jag inte riktigt men för mig är det som att jag får ut mer av min läsning av att göra så.

Förut var jag en läsare som ville att sina böcker skulle vara helt rena, som när de var köpta. Jag vek inte ens hörnen på dem och tyckte att det var helt hemskt när jag såg någon annan göra det. Men jag insåg att jag ville att mina böcker skulle se älskade och lästa ut. Kanske lite skadade här och där, böjda åt olika håll med sidorna vikta. Det blir så mer personligt också, när jag skriver ner mina egna tankar.

Det är något slags sätt att processa vad man precis läst och för mig fungerar det utmärkt. Dock klottrar jag inte på varenda sida i varenda bok jag läser. I vissa kanske det bara blir ett ord i ett hörn och andra böcker är fulla av lappar. Men jag rör inte biblioteksböcker eller böcker jag lånat från vänner. De är precis lika rena som när jag lånade dem.

Jag antar att mitt ”bokförstörande” gör böckerna mer till mina. Då är det inte bara bläck och papper utan mina tankar där inne också. Och man måste minnas att en bok faktiskt bara är just papper och bläck och att det som har något värde ligger i orden.

För ett tag sedan läste jag en text som författaren Mortimer J Alder, från början skriven i tidningen ”The Saturday review of litterature”. Texten heter ”How to mark a book”. Jag tycker att den säger mycket som är sant om just att skriva i böcker och det var delvis den den texten som fick över mig till den mörka sidan där vi skriver i våra böcker.


Kerstin Hillebäck

Inspirerande, Kerstin! Jag är lite lockad över att gå över till ditt sätt att läsa på också. Redan gamla Strindberg läste på det sättet om jag förstått det rätt 🙂

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Krönika
Markägarnas värsta fiende hissar vit flagg!

KRÖNIKA. Nu nalkas våren, solen gör det den borde och den stora delen av vår befolkning som är pollenallergiker får sin årliga dos av rampljus. Just som jag skriver detta behöver behöver jag ducka för trötta humlor som kommer farande. För mig betyder det bara en sak, det är dags …

Krönika
Coronaviruset från yngres perspektiv

KRÖNIKA. I början skämtade jag om det men nu är det på riktigt, jag pratar om covid-19 även kallat coronaviruset. När jag först hörde talas om covid-19 så var jag inne och scrollade på Instagram när jag då fick upp en video när en person skämtade om det eftersom det …

Krönika
Sociala medier

KRÖNIKA. Det är bara ett klick sen är jag inne på den plattformen där alla kan skriva till mig, där alla kan se min fritid och mina selfies. Det enda jag ser på Instagram just nu är botoxfyllda läppar, influencers som står och putar med rumpan samtidigt som dom gör …