KRÖNIKA.

Pling! Pling! Pling!

Detta är det ljud som man konstant hör nuförtiden var man än är. Nonstop-notiser från alla dessa sociala medier, allt för att påminna en om alla hundratusentals perfekta inlägg som läggs upp på alla människors perfekta och händelsefulla liv. Titta! Sjuttioåtta personer gifte sig den här veckan. Min bästa kompis hunds kusins ägare födde tre barn och flög hem från sjukhuset med ett privatjet. En annan köpte en ny 85” tv och har ett långt utlägg om hur fantastisk den är.

Samtidigt sitter man själv där hemma och borstar tänderna på sin katt och kan inte hjälpa än att tänka på hur mycket ens liv suger.

Antagligen så kan rätt så många relatera till detta. Detta fenomen kallas ibland för “Feedbacks-loopen från helvetet”. Kort och gott så ska allting bara bli “mer, bättre, större och roligare”. “Köp mer, var mer, gör mer, ha mer”, mer, mer, mer, allt ska vara mer! Denna trend som bara blir vanligare och vanligare håller på att ta över världen ur ett globalt perspektiv.

I stort sett alla går runt med framåtböjt huvud och ögonen fastklistrade i sina mobiler numera och så fort man lägger ned den så får man en till snapchat-notis och det börjar kännas som telefonen nästan brinner i fickan. Så innan man vet ordet av så står man där med mobilen igen. Problemen med detta är många. Ur ett globalt perspektiv så kan forskning bland annat visa på ökad depression, högre antal på självmordsförsök och stor brist på livslust hos människor.

Det är helt sjukt att plattformar gjorda för att dela med sig om vad som händer i ens liv kan åstadkomma så här galna saker! Jag skulle till och med vilja påstå att hela idén med att skapa Facebook var galen. Behöver man verkligen en sida där man kan visa andra vad som händer i ens liv när man (förmodligen) har en mun och kan prata?! Det är ju ungefär som att man skulle uppfinna något för att leverera toalettpapper hem till dörren när man har ben och kan gå och handla, helt sjukt!

Såklart så påverkar det även mig och mina kompisar som individer. Eftersom att vi är tonåringar och tillhör den grupp av människor som är mest utsatta och exponerade för alla sociala medier så uppstår det givetvis enormt mycket konsekvenser för oss också. Enligt mig så är det saker såsom svårigheter att forma meningsfulla relationer, försämrad självkänsla och ökad hierarki, i sammanhang där ungdomar är involverade, som dessa konsekvenser kommer att märkas mest.

Om man tänker på saken så är ju hela poängen med till exempel Facebook och Instagram, att man ska kunna hitta sina vänner online och hålla kontakt med dem utan att behöva fysiskt träffa dem. Det låter ju i och med för sig väldigt bra, förutom den lilla detaljen “utan att behöva fysiskt träffa dem”. Meningsfulla relationer uppstår inte av att man “likear” och kommenterar på folks bilder. Att man ”likear” och kommenterar folks bilder skulle jag vilja påstå mer är ett typ av destruktivt nöje ungdomar ägnar sig åt för att få den där lilla kicken av dopamin och bekräftelse som mer och mer blir vad man konstant strävar efter. ”Likes” och kommentarer blir inte bara ett beroende utan även ett utmärkt bränsle för vissa personers egon då de hela tiden får bekräftelse på deras problem, komplex, tankar och så vidare.

Märkligt nog så är det ofta de som använder sig av det här bränslet mest, som är högst uppsatta i hierarkier som lätt uppstår i samband med detta fenomen, enligt mig. Om vi tar ett ungdomsfotbollslag som ett snabbt exempel (för dem som inte är så insatta i ungdomsvärlden) så skulle man kunna beskriva det såhär: En tjej i laget lägger ut som regel tre fotbollsbilder på sig själv i veckan. Tjejen får massor av kommentarer där det förklaras hur underbart bra hon är, hur bäst i världen hon är eller hur vacker och bra hon är på fotboll. När tjejen då har fått allt det här bekräftandet så finns det enligt mig två alternativ hur det slutar (spoiler: inget av dem är bra). Antingen:

A Tjejen fastnar i bekräftelseberoendet och kommer konstant att leta och hitta nya komplex med sig själv att få bekräftelse för.

Eller enligt min erfarenhet lite mer vanligt:

B Tjejens ego kommer att växa och växa och till slut känner hon sig så pass mycket bättre än alla andra i laget, som är bland de som höjer henne till skyarna. Därför så kan hon väldigt lätt sätta sig över andra i laget som inte är lika populära. Antagligen är de inte det då de inte har jagat all bekräftelse, och eftersom stjärnan i laget sätter sig över någon och mobbar ut den så kommer per automatik alla osäkra anhängare som var de som prisade henne från första början, också haka på.

Så vips så har man skapat ett uppdelat idrottslag med ett klimat som gynnar de som egentligen är osäkra. Jag måste även klargöra att detta händer inte bara i idrottslag utan även i sammanhang med skolan och även när man umgås med kompisar på fritiden.

Tillbaka till själva poängen – meningsfulla relationer formas inte av att man “umgås” och “lär känna” folk på det här viset med sociala medier. I själva verket så bildar man meningsfulla och djupa relationer när man träffas och umgås med människor. Det är då alla de här småpraten uppstår där man ställer frågor, motfrågor och svarar. På så sätt lär man känna en individ på riktigt och inte bara på ett artificiellt sätt genom ett behov av konstant bekräftelse.

Detta är då helt enkelt min syn på mobiler men framför allt på sociala medier i dagens samhälle. Kort och gott skulle man kunna sammanfatta den med ett ord, “tragiskt”.

Hannes Lundåsen

Bild: Wikipedia commons: ”Man Awake At Night In Bed Using Smartphone”