Fjädrar av guld, (kap 3)

Berättelser

BERÄTTELSER.

Kapitel 3

En månad har gått och det är september, hösten har redan kommit och löven skiftar i grönt, gult och rött, luften är kall men på ett härligt sätt.   Skolan har börjat vilket betyder att jag jobbar kvällsskiftet i butiken tillsammans med den nya tjejen som förövrigt heter Harper. Jag tyckte från början att hon bara var en jobbig arbetskamrat men hon är väldigt rolig och snäll när man väl lär känna henne.

Varje dag när jag kommer till jobbet så står hon utanför och väntar på mig eftersom jag är den som har nyckeln och idag är inget undantag. “Hej!” säger hon när jag kommer fram till dörren “Hej” säger jag och ler mot henne. När vi kommer in i butiken så börjar vi förbereda inför kvällens pass genom att kolla så att det finns rätt antal varor. Butiken funkar så att den öppnar vid 7 på morgonen och sedan stänger den vid 3 och så öppnar den igen vid 5 och är öppen till 12 på natten. Det funkar faktiskt väldigt bra av någon anledning.

Efter 8 så minskar antalet kunder och vissa gånger kommer det knappt någon alls. Under dom tiderna så sitter jag och Harper och pratar om allt möjligt men idag så är hon ovanligt tyst.

“Har något hänt?” säger jag försiktigt “Varför frågar du det?” säger hon “Du verkar bara så tyst” “Nej allt är bra” säger hon men det låter inte speciellt övertygande.

Jag återgår till arbetet och hon står tyst och fipplar med kassan, tystnaden är obekväm. När jag blir klar med att låsa butiken och är på väg att gå så stoppar hon mig. “Jag måste berätta något, något viktigt” Jag tittar på henne med en nyfiken och lite förvirrad blick “ Jag.. um Jag” stammar hon “Vet du vad?jag glömde bort” säger hon och skrattar nervöst “okej?” säger jag och tittar på henne med en konstig blick, vad fan håller hon på med. “Vi syns imorgon, hejdå!” och med det så joggar hon därifrån och lämnar mig förvirrad.

När jag kommer hem så är mamma fortfarande inte hemma, hon har varit borta i två veckor nu och jag börjar faktiskt bli orolig men hon skiter i mig så varför ska jag bry mig om henne.

Ellie Karlsson

Inga kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Berättelser
Intervju med Isabelle Karlsson, författare till ”Trädet vid ån”

ÅTTOLOGIN. I hård konkurrens med ”Pojken som drunknade i solen” fick Isabelle allra flest poäng för sin novell. ”Trädet vid ån” handlar om ordlös, stark vänskap men också om mobbning och utanförskap. Jag passar på att intervjua Isabelle under en profillektion med Redaktionen då de sitter och redigerar en podd. …

Berättelser
”Trädet vid ån” av Isabelle Karlsson (Åttologin, plats 1)

BERÄTTELSE. Vi satt där, på vårt vanliga ställe, i det stora och kraftiga lövträdet. Det fanns en speciell gren, som satt högre upp än alla andra och hängde ut över den våldsamt forsande och brusande ån. Alldeles nära intill trädet och med vår gren precis rakt under oss. Vi satt …

Berättelser
Intervju med Hannah Svedberg Wallmo, författare till ”Pojken som drunknade i solen”

ÅTTOLOGIN. Hannah placerade sig på andra plats i omröstningen om bästa novell. Hennes novell heter ”Pojken som drunknade i solen” och är en språkligt skicklig novell om en pojke och hans sjuka mamma, som delvis utgår från den gamla myten om Sisyfos (som flög för nära solen och störtade). Jag …