Blodtörstiga enhörningar

Berättelser

KÅSERI. I brist av ett bättre samtalsämne frågade jag min vän om enhörningar existerade eller inte. Han sa nej. När jag frågade honom varför han tänkte så sa han: “Har du något bevis på att de existerar?” Jag sa att jag inte hade det.

Gick hem och tänkte på enhörningar.

Jag tänkte på att jag inte behövde några bevis för att tro på enhörningar. De kanske var osynliga, de kanske inte ville bli sedda av oss människor. De kanske sprang i himlen, mellan molnen. När jag träffade min vän igen informerade jag honom om min upplysning.

“Om enhörningarna bor på molnen kan de inte vara tyngre än luft, och om enhörningar är lättare än luft skulle de ha försvunnit ur ut atmosfären för länge sedan.”

Jävla nörd, tänkte jag, men orkade inte argumentera emot.

Jag gick hem och tänkte på enhörningar igen.

När jag kom tillbaka till skolan frågade jag honom om han tyckte att enhörningar var snälla varelser eller inte. Han sa att definitionen av enhörningar så som samhället ser på det är att de är snälla varelser. Jag höll inte med. Enhörningar var ju blodtörstiga varelser. Varför skulle enhörningar ha ett horn på huvudet om de inte använde det för att slåss till döds med varandra?

Jag gick hem och tänkte på enhörningar en gång till.

När jag kom tillbaka till skolan frågade jag min vän om han också tänkte på enhörningar så ofta som jag gjorde. Han svarade inte på min fråga men gav mig numret till en psykolog i stan.

Inga kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Berättelser
Ett gäng med idioter, del 2

Jag hör visslingen men unnar mig inte att titta bakåt för jag vet redan vad jag ska få se. Jag hör fotstegen bakom mig och jag förbannar tyst min cykel för att den inte går fortare. Plötsligt kommer en av killarna in i kanten av mitt synfält och jag försöker …

Berättelser
Ett gäng med idioter, del 1

BERÄTTELSE. Jag ser hur ett gäng med idioter till killar står och hänger precis där jag måste cykla förbi, inom mig känner jag en stark lust att bara vända om. Fast varför skulle jag vända om? Jag har lika stor rätt att vara här som de, jag kanske har större …

Berättelser
Tjänsteklubben, del 1-5

”Yukinoshita, jag kommer in.” ”Har jag inte sagt åt dig att knacka?” suckade Yukinoshita. ”Förlåt, förlåt. Bry er inte om mig och fortsätt med det ni gjorde. Jag tänkte bara att jag skulle titta in och se hur ni hade det.” Hiratsuka gav Yukinoshita ett generöst leende och lutade sig …