HISTORIA.

Vikingatiden var under den skandinaviska järnålderns sista period innan vi gick till medeltiden. Cirka 800 e.kr. till 1050 e.kr. som den startade och slutade. När Norden blev kristet blev det slutet på vikingatiden.

Samhället under Vikingatiden

Vikingarna var skickliga skeppsbyggare och hade överlägset bra skepp om man jämförde deras skepp med andras. När de var klara med att ha byggt ett skepp så tog de långa sjöfärder för att plundra, ha handel eller kolonisera landområden. Det fanns tre olika samhällsklasser. Den högsta var kungar, hövdingar och stormän, det var de som härskade. Sedan kom medelklassen. I den gruppen fanns krigare, handelsmän, jordbrukare, hantverkare och storgodsägare.

Det var fria män och kvinnor och det var de som hade en röst i samhället när det gällde politiska frågor. Sedan längst ner i samhället, underklassen, så var det trälar och slavar. De hade ingen röst och var inte fria. Det enda de skulle göra var att tjäna och göra allt deras husbonde önskade att de skulle göra, utan att få någon lön. Det var oftast människor från andra länder som hade blivit bortrövade och fått bli trälar. Man hade även ett väldigt svårt liv om man inte kom från en släkt. Kom man ifrån en stor släkt så var det lättare att få makt och ställning i deras samhälle.

Hur hade kvinnorna det?

Kvinnorna var oberoende och ansåg nästan jämställda med männen. Medan männen åkte till främmande länder så var det kvinnorna som tog hand om byn. De kunde ha hög status som köpmän, hantverkare, prästinna eller något annat yrke. Även om de fortfarande hade sysslor som att ta hand om barnen, arbeta med jordbruk, väva kläder och ta hand om gården så hindrade det de inte från att simma, åka skidor och brottas när de hade tid. Kvinnorna som levde i Norden kunde även begära skilsmässa och gifta om sig. Det var heller ingen skam om man fick barn med någon man inte gift sig med. Det förvånade utländska handelsmän som besökte Norden hur kvinnorna hade mer frihet där än i resten av Europa.

Deras religion och tro

Människorna som levde norr om Europa trodde på den tiden att det fanns nordiska gudar, även kallad asagudar. Folket trodde då att det fanns nio världar och ett träd som heter Yggdrasil. Trädet skulle sträcka sig från underjorden genom världarna och upp till himlen. Det enda sättet att ta sig mellan världarna var att ta Bifrost, regnbågsbron. Man kan säga att det fanns tre riken. Längst inåt så var det Asgård, i mitten Midgård och längst ut Utgård. I varje rike så fanns det tre världar.

I Asgård så fanns världarna Asheim, en värld för asagudarna. Vanheim, vanernas rike och Muspelheim, eldvarelsernas rike.

I Midgård fanns Mannaheim, människornas hem. Alfheim var en värld för alver och Svartalfheim var riket för svartalfer och dvärgar.

I Utgård fanns världarna Jotunheim, jättarnas rike, Nifelheim, isvarelsernas rike och Helheim, dödsriket.

Människorna i Norden på den tiden trodde att de skyddades av gudarna mot jättarna i Jotunheim. Blixtguden Tor var en stor krigare med sin hammare Mjölner. Varje gång det åskade eller blixtrade trodde man att det var han som flög förbi med sin vagn. Tor var väldigt populär hos människorna, det är inte så konstigt med tanke på hur många historier det funnits om hur han räddat dem. Loke var en asagud trots att hans föräldrar var jättar. Trots att Loke hade räddat gudarna hade han även svikit dem och det gjorde honom en fiende till gudarna och människorna. Han kunde förvandla sig till vad eller vem han ville, han kunde även byta kön.

Oden eller allfadern som man även kan kallade honom var asagudarnas konung. Det var välkänt att han var far till den mäktiga Tor. Oden var väldigt vis men kunde även mycket om magi och stridsteknik så han var gud över alla de sakerna. Det fanns en legend om att han kastade ner sitt öga i en brunn för att få reda på all kunskap som fanns. Välkända fakta var även att han red på sin åttafotade häst, Sleipner, och hade två korpar som hette Hugin och Munin. Det fanns en massa andra gudar som Frej och Freja. Fruktbarhetens gud och gudinna och Freja var även kärlekens gudinna.

Människorna trodde även då att det fanns ett ställe efter döden som hette Valhall. Ingen var särskilt intresserade av att komma till Helheim utan ville helst komma till Valhall där man skulle slåss mot jättarna och om man dog så uppstod man. Under kvällarna åt de grisen, Särimner. Den grisen kom alltid tillbaka efter att den blivit uppäten. Det var varje vikings dröm att komma till Valhall, men bara de som dog i strid kunde komma dit. Valkyriorna, kvinnliga väsen, kom alltid och plockade upp de som stupat i strid.

Man väntade på att Ragnarök skulle komma, alla världarnas undergång.


Hani Mohamed Abdulla

Källor:

https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/medeltiden/vikingatiden#

https://www.so-rummet.se/kategorier/religion/fornnordisk-religion-och-asatro#

Bild:

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/b9/Yggdrasil.jpg