HÖGSTADIET.

Emmy Flennegård, Emma Eriksson och Johanna Eckerdal går i klass 8n på Omega. Det är framför allt de tre som dragit igång skolstrejk för klimatet i Nyköping, inspirerade av Greta Thunberg. Det har varit två klimatstrejker i Nyköping hittills. Jag träffade dem för en intervju om deras klimatengagemang.

Det var innan höstens val 2018 som Greta Thunberg satte sig utanför Riksdagshuset i Stockholm och klimatstrejkade, varje skoldag fram till riksdagsvalet den 9 september. Sedan dess har hon sittstrejkat varje fredag och hon har sagt att hon ska göra det tills Sverige har levt upp till Parisavtalet. Hon skulle nog inte kunnat drömma om vilket genomslag det skulle få. Nu har ungdomar klimatstrejkat i över tusen städer, Greta har pratat inför världsledare och är nominerad till Nobels fredspris.

-Greta är så bra, det är hon som har startat hela rörelsen och inspirerat jättemånga. Det märks verkligen att det betyder något för henne, säger Emmy.

Idén hos tjejerna i Nyköping väcktes efter en No-lektion i januari i år. De såg en bild av Greta och pratade om att göra samma sak. Det var bara någon vecka innan de sedan genomförde sin första klimataktion.

Johanna berättar att de första gången själva både fick kontakta medierna och söka tillstånd för att stå på torget i Nyköping. Tillståndet krånglade (bland annat för att de var under 18 år) och blev klart först dagen innan själva aktionen. Klimataktionen ägde rum den första februari och uppslutningen var inte så stor, ett tjugotal personer var på plats.

Den andra klimataktionen ägde rum den 15 mars och nu hade uppenbarligen något hänt. Sammanlagt var det över 200 personer som kom till torget, också från andra skolor och från folkhögskolan. Delvis berodde det på att det den här gången var en global kampanj men det visade också att Greta Thunbergs ”rörelse” börjat få luft under vingarna. Också i Nyköping. Den här gången fick tjejerna också hjälp med att söka tillstånd och det var inte svårt att få medierna intresserade.

Nästa klimataktion kommer att ske fredagen den 12 april och även ett tillfälle i maj är inbokat.

Greta Thunberg är förbannad på vuxenvärlden och att det görs så lite åt klimathotet. Forskarna står i stort sett eniga om att läget är akut, ändå händer inte mycket, varken från politikerhåll eller företagarhåll.

Hur känner ni gentemot vuxenvärlden, att det händer så lite? Varför tror ni att det inte händer mer?

-Man blir lite irriterad, säger Emmy. Vi har ju inte samma makt som de stora företagen, till exempel. De kan göra mest skillnad och gör minst.
De fortsätter i samma takt utan att kolla sig omkring, eller så gör de det men det går alldeles för för långsamt.

-Egentligen vet man ju vad som behöver göras, säger Johanna. Vi behöver vara fossilfria inom 15 år, annars kommer vi inte klara det. Men folk vill liksom ha sin lyx. För att det här ska gå måste vi offra en del av vår vardag.

De kommer tillbaka till det här att vi måste förändra vår livsstil men att det är jobbigt med förändring.

– Man vill leva som man har gjort innan, fortsätter Johanna. Man vill inte inse att världen inte kommer att hålla om vi lever som idag. Det måste ske en förändring i allas livsstil. Och hur hela samhället är uppbyggt. Vi är helt beroende av el, man måste komma på bättre sätt.

Emmy inflikar att Sverige redan är sånt land som många ser upp till, när det gäller demokrati och sådant, och att det är viktigt att vi försöker vara förebilder för resten av världen. Därför är det viktigt det som händer här även om själva klimatproblemen naturligtvis är globala och det finns större miljöbovar än Sverige.

Hur har de här klimataktionerna tagits emot? Vad har ni fått för respons?

Tjejerna berättar att det mest har varit positivt. Det har varit en insändare i lokaltidningen som har varit kritisk. Sedan har de förstått, bland annat av Facebook (via föräldrar) att ganska många vuxna har varit kritiska och visserligen försvarat själva syftet med aktionerna men menat att de gör det på fel sätt.

-Folk tycker att vi måste gå i skolan och utbilda oss men det här handlar om en fredag i månaden, säger Johanna. Det ger oss mer att stå där på torget än att missa en skoldag.

-Vi lär oss jättemycket av att stå där, säger Emmy. Vi var inte så här insatta innan.

Skolkamrater då, klasskamrater, vad tycker de?

-Det har varit lite oseriös kritik, berättar Emmy. Typ: ”Jag vill inte heller ha prov, ska jag ställa mig och strejka nu”. Det är en minoritet. Men vi trodde kanske ändå att några fler i klassen skulle vara med. Det finns ändå personer som man skulle kunna tänka sig att de var engagerade och insatta. Men det största problemet är antagligen att man får frånvaro. Men man skolstrejkar ju för att strejka, det går inte riktigt att söka ledigt.

Har föräldrar och lärare haft några åsikter?

-De tycker att det är bra att vi tar initiativet, de vet också att det är en stor fråga, säger Emma. De är stöttande, det är de verkligen, tråkigt med frånvaro men de tycker att det är bra att vi är engagerade.

Jag hugger senare tag i deras svensklärare Mathias Kristoffersson vid fikat och han intygar att han verkligen helhjärtat stödjer tjejernas klimataktioner.

-Vi vuxna gör för lite, det är bara bra att ungdomarna försöker ta tag i det här själva.

Hur känns det att ha blivit lite av ansiktena utåt i Nyköping i den här frågan?

Tjejerna tycker inte att det känns obehagligt utan ganska bra.

-Men jag skulle inte vilja ta en plastpåse nu och gå runt, om folk känner igen mig. ”Där går hon som går och pratar om klimatet i Nyköping med plastpåse”. Men det är ju bra också.

-I sommar ska mina föräldrar flyga till Liverpool och jag vill egentligen följa med men nu kommer jag inte att göra det, berättar Emmy. Jag ska inte flyga, bara åka tåg och sådär.

Vad händer framöver?

Dels så blir det ju nya klimataktioner i april och maj. Den 12 april är det också klimatmöte i Nicolaikyrkan som Moa Rudsäter håller i. De är lite involverade i det också. Nu på fredag är det en liten ”talkshow” i Nicolaiskolan , där bland annat Martin Emtenäs är med, och också Emma och Emmy.

Sen har vi det här på skolan också, miljörådet, hur går det med det?

-Vi vet inte riktigt. Vi har tagit upp det här i alla fall i vår klass, hoppas alla har gjort det på sina klassråd. Alla lärare har i alla fall fått ett mejl om det här. Men det är inte vi som tar emot ansökningarna.

Johanna berättar att det finns mycket att göra också här på skolan. Som att till exempel det här med hur mycket pennor som används och att maten i skolmatsalen ska vara ekologisk. Frågan om biogaskompost ska tas upp.

Vid ett senare tillfälle berättar läraren Jeanette Backman, som tar emot ansökningarna, att det har kommit in många intresseanmälningar för miljörådet och att det till och med har blivit en urvalsprocess. Så det kommer alltså att bli av.

Sist men inte minst, hur ser ni på framtiden egentligen? Tror ni att det finns en möjlighet att lösa de här klimatproblemen?

-Det är klart att det finns en möjlighet, men då måste politikerna ta tag i det här, sprida kunskap om att det är kris nu, säger Emmy. Det är kris nu, det kommer inte att hända om några år – vi är här nu!

Johanna tycker sig se en trend att fler unga har blivit medvetna. Det är till exempel vanligare och vanligare att unga blir vegetarianer, eller åtminstone äter vegetariskt flera gånger i veckan.

Tjejerna tror mer på det här sättet att engagera sig och påverka än via ett politiskt parti, till exempel.

-Jag skulle inte vilja gå med i något parti för jag tycker inte att något parti gör tillräckligt. Det är också som att Gretas rörelse har blivit som ett litet parti. Men det ska ändå vara opolitiskt. Man ska kunna komma dit var man än kommer ifrån.

Jörgen Leidebrant

Foto: Jörgen Leidebrant