Jag har blivit en mördare av Hafsa Abdirahman Kheire (Åttologin, plats 8)

Berättelser

Jag hörde hur mitt hjärta började dunka av rädsla.

-Vad är det jag har gjort? sa jag.

Jag slängde bort den blodiga kniven och lyfte mina händer och bara stirrade på den. Jag började gråta och jag kände att mina tårar började rinna en efter en. Hur mycket jag än ville sluta gråta så kunde jag bara inte göra det. Jag såg hur Samira satt på golvet, en oskyldig ung kvinna som var helt förkrossad. Ur hennes vackra ögon forsade tårarna ner för kinderna. 

-J… Ja…  Jag är en mö…. mördare, försökte jag säga, men meningen kom inte fram.

Jag kröp till Samira för att krama om henne. Sen så hörde vi massa med polisbilar utanför huset.  Jag fick panik och bara kollade på liket som låg där.

Salman

Några timmar innan

Jag sitter ensam vid den bortglömda stranden mitt i natten och tänkte på hur livet kunde vända så drastiskt. Från att leva det underbaraste livet med familjen så sitter jag här med ingenting vid min sida som kan stötta mig just nu. 

Telefonen ringer, det är Feysal. Jag svarar:

-Hallå!

-Tjena, svarar han. Är du ute nu?

-Jaa bror, jag e ute. Vart e du? säger jag.

-Jag är under din port. Kom ner, säger han.

-Ajt, jag e på väg, svarar jag.  

Jag packar ihop mina grejer snabbt och tar på mig skorna, jag springer upp för backen, jag tar min cykel och cyklar det snabbaste jag kan. Klockan är över tolv på natten. Det är mitten av sommarlovet. Jag ser då två ortentjejer på väg åt mitt håll, jag stannar och kollar på dem. Ena tjejen är brunhyad och har sjal medan den andra tjejen är ljushyad och hon har svart långt hår med blå ögon. Jag kommer ihåg dem men jag kan inte sätta fingret på vart jag har träffat dem. Sen kommer jag på att den tjejen med sjalen är min äldre brors fru. Jag börjar cykla ännu snabbare för att hon inte ska se att det är jag. Min familj tror ju inte ens att jag lever efter att grabbarna högg mig med kniven på grund av att jag ville återvända till min familj igen. De var så rädda att jag skulle tjalla för polisen om vad de hade hållit på med.

Jag kommer fram till min port, låser cykeln, går upp till min lägenhet. Precis när jag stoppar nyckeln i dörrlåset så ringer mobilen. Det är Feysal igen.

-Hallå, svarar jag. 

-Var e du? Lack, kom ner. Vad är de du håller på med? säger han med en ilsken röst.

-Inget! Ajde, jag e på väg nu, svarar jag.

Jag öppnar dörren och bara kastar in mina grejer, sedan stänger jag dörren direkt och låser. Jag går ner för trapporna och stoppar mina händer i jackfickorna. När jag märker att jag inte har mina cigaretter, går jag upp till lägenheten igen. Jag springer till köket, öppnar skafferiet, tar ett paket cigaretter, stänger dörren och går ner till porten igen. Jag ser en svart bil som är parkerad under min port. Två unga män sitter där med massa cigarett och droger i en vit genomskinlig påse. Det är Feysal och Hamse. Jag sätter mig i baksätet.

-Shoo! Kolla vem som är här mannen, säger Hamse.

Jag blir rädd och nervös men jag döljer det, jag säger “Shoo” med en hes röst.

Hamse och Feysal börjar småprata medan Hamse kör. Jag hör hur de nämner mitt namn. Jag darrar av nervositet, svetten rinner från pannan, händerna börjar skaka och jag börjar må illa. Inte för att bilen stinker utan för att jag är så nervös. Efter tio minuters bilresa så kommer vi fram till en mörk tunnel där de står två män, ena har en becknarväska och den andre har en pistol i bakfickan. Jag blir jätterädd och börjar nästan pissa på mig. Hamse vänder sig åt mitt håll. Han ler och säger:

-Ta de lugnt, de är ingen fara. Det är bara David och Abdirahman, de ska hjälpa oss med affärerna.

Jag känner en stor…  lättnad, jag trodde att de skulle döda mig efter misstaget jag gjorde. Vi kommer fram till grabbarna som står och småpratar.

-Ey de e ju Hamse och Feysal, säger David.

Abdirahman kollar bak och höjer rösten. 

-Tjena mannen! säger han.

De börjar småprata och jag står bakom dem, det är så kallt ute så jag stoppar in mina händer i jackfickorna och jag hör hur David driver med Hamse.

-Folk becknar chag hit och dit. Ey walla, vi knäckte en idag, säger David och pekar på mig.

Hamse blir irriterad och tar David i nacken och sen tar han med honom till ett träd och han försöker strypa honom med ena handen och i den andra har han en påse med narkotika. Feysal och Abdi drar bort hans arm från David medan David skriker:

-EY MANNEN, VAD ÄR DET JAG HAR GJORT?

-Säg så igen, jag kommer döda dig, säger Hamse och knuffar David så att han ramlar på asfalten.

-Ey Hamse, vi är sena kom nu vi går, säger Feysal.

Vi går medan David och Abdi går bakom oss. Vi går in i ett rött hus mitt i ingenstans där det är flera människor. Vi klär av oss ytterkläderna i hallen och går in i köket. Jag ser en massa grabbar som står framför spisen medan flera halvnakna kvinnor sitter i soffan. Det är fullt med droger och alkohol på soffbordet. Jag kollar på den yngsta tjejen som sitter där. Jag märker hur rädd hon är, hon kollar på mig och ger mig en blick. Jag börjar smälta av att se hennes underbara ögon. Jag och Hamse sätter oss i vardagsrummet där de halvnakna kvinnorna sitter. Jag tar en pall och sätter mig bredvid tjejen. Hon kollar på mig och blir lite nervös. Jag ser att hon skäms lite, så jag frågar:

-Är du nervös?

Jag rodnar lite.

-Nää inte direkt.

Jag ser att hon blir rädd för mig så jag svarar:

-Jaha, okej.

Efter någon minut så blir det knäpptyst och stelt mellan oss så jag går upp från pallen och ner till en mörk källare med massa toaletter i.

Jag ser två par som står där med cigaretter och det är så mycket rök överallt, jag går till en öppen toalett.

Samira

En ung vältränad man med en Parajumpers jacka, kommer in i huset tillsammans med Feysal och tre andra män. Den vältränade mannen har mörk hy och är väldigt lång. Jag blir rädd direkt när jag ser Feysal, så jag kollar ner och tar ett stort andetag för att lugna ner mig. Jag vänder mig om och letar efter Sofies blick, men hon verkar inte se mig, så jag vänder mig igen till nykomlingarna och får då ögonkontakt med den vältränade mannen. Han kollar på mig och jag ger honom en blick som säger: “Varför glor du för?”.  Jag börjar bli irriterad på honom direkt och jag kollar ner med rynkad panna. Han och en man går in till vardagsrummet. Jag blir irriterad för ingenting och tänker: “Vad fan gör han här wtf “. Sofies väninna sitter bredvid mig och hon frågar:

-Har de hänt nått Samira?

-Nä, de var inget jag är bara lite trött.

-Jaha, säg till om du blir för trött då kan vi gå hem, säger hon.

-Ja absolut, säger jag och ler mot henne.

Den unga mannen tar en pall och sätter sig bredvid mig.

-Är du nervös? säger han och han börjar ge mig en skum blick.

-Nää, inte direkt, svarar jag med en deppig röst.

-Jaha, säger han och fortsätter ge mig skumma blickar.

Jag fortsätter kolla på honom men ignorerar ändå hans blickar. Funderar tyst för mig själv: “Den där mannen började, ingen ska för satan fråga om jag är nervös. Uff, varför behöver han veta det för? Asså alla de där är kriminella. Och han förväntar sig att jag ska prata med honom efter vad Feysal hade gjort mot Sofie. Han la droger i hennes matlåda utan att hon ens visste om det och han la droger i hennes bil så att hon kunde få skulden. Han gjorde allt det för att han förmodligen var svartsjuk. Nej, jag tänker absolut inte prata”.

Jag ställer mig upp och tar på mig min svarta jacka och halsduk, sen så ser Sofie mig och frågar:

-Vart ska du?

-Jag ska ner till toaletten bara, säger jag.

-Jaha, ska jag hänga med? säger hon.

-Hmm, nä, jag klarar mig själv, säger jag.

Jag vänder mig och går ner till toaletten. Jag ser flera män stå där och röka, det är så mycket rök, så att jag inte kan andas. Jag tar min halsduk och lindar den runt halva ansiktet. För att jag inte vill känna stanken. Jag går in i ett rum där flera vitmålade dörrar finns. ”Jag antar att det är toaletterna” säger jag tyst för mig själv. En äldre man hör mig säga det och frågar mig vad klockan är. Lite konstigt för han har själv en klocka på sin handled plus att han har mobilen i ena handen, men ändå så tar jag upp min lur från jackfickan och så säger jag ”halv två” och ser lite fundersam ut, varför han inte tar upp sin egen mobil?

Jag ser två unga ”par” som kommer ut från dörren så jag går in efter dem och när jag försöker låsa så kommer en person och drar i handtaget men jag försöker dra handtaget åt mitt håll. Jag blir rasande och börjar skrika:

-Släpp det, släpp…släpp’.

Då, till slut, så har hen släppt det. Jag blir så rädd och låser dörren direkt. Jag tar ett stort andetag och bara andas in och ut tills jag hör skrammel som om någon försöker öppna dörren med hjälp av nycklar. Jag blir rädd, får panik och skriker:

-Sluta, sluta, snälla sluta!

Jag börjar böla och gråta men de fortsätter att öppna dörren. Till slut så tar jag fram mobilen och ringer Sofie men hon svarar inte. “Vad ska jag göra?” tänker jag. Samtidigt så torkar jag bort mina tårar som bara forsar ner för mina röda kinder, jag får panik. Jag hör en mörk hög röst som säger:

-Sluta! Vad är det ni håller på med? Har ni inte respekt eller? Tänk om hon där var er syster? säger han.

Killarna slutade direkt och de blir knäpptyst innan jag hör en annan röst och det är Feysal:

-Håll käften, Salman. Vad är de, försöker du leka gentleman eller?

Så hör jag att alla skrattar. Sen så fortsätter de att öppna dörren men jag försöker hålla i nyckellåset så hårt.

-Sluta! säger den där Salman.

Men från ingenstans så hör jag en massa killar säga:

-Ey Feysal, döda tönten nu.

Min mobil börjar ringa. Det är Sofie. ”Tack och lov” säger jag för mig själv.

-Hallå vart är du? Jag har varit så orolig för dig, säger Sofie.

-Jag är fast på toaletten, snälla hjälp mig! De är flera grabbar som står där och försöker öppna toalettdörren.

-Omg, jag är på väg, säger hon.

Då så hör jag Sofie skrika: “Min syster är fast där med alkoholisterna, skynda”.

Några minuter så hör jag att Faysals vänner säger:

-Döda honom nu, vad är det du väntar på?

Jag blir så rädd och säger:

-Sluta, snälla sluta, låt honom vara och sedan börjar jag gråta.

Killarna blir tysta och börjar sedan skratta.

-Kolla Salman, din tjej försöker hjälpa dig, säger en av killarna och resten börjar skratta och bankar på dörren.

-Låt min syster vara era dårar, säger Sofie.

-Vad är de du kan göra? säger Feysal och börjar skratta.

-Du? säger Sofie, ditt monster. Vad gör du här?

-Samma anledning som du, säger han och flinar.

Jag öppnar toalettdörren och försöker smyga innan killarna får tag i mig, då märker en afghansk man mig och drar i min luva. Då får Sofie panik och lyfter upp sin mobil och säger: 

-Släpp min syster, annars så ringer jag polisen.

Hon slår på numret och säger högt:

-1…1…2 nu så kickar jag, sista varningen släpp min syster.

 Då släpper killarna mig och jag springer allt jag kan till Sofie. Sofies vän öppnar ytterdörren och vi kutar. Men jag vänder jag tillbaka och Sofie skriker efter mig:

-Samira har du blivit galen eller? Kom vi sticker!

-Snälla Sofie, jag måste hjälpa honom, säger jag och springer tillbaka.

-Vem är det du ska hjälpa? skriker hon. Mamma kommer döda oss nu! Kom! säger hon och blir förbannad.

-Ring polisen, Sofie!

Salman

Efter att jag har gått ut från toaletten så ser jag David dra i ett dörrhandtag och en tjej skriker: “Släpp det, släpp…släpp”, men han fortsätter bara. Jag kollar på honom men sen så skiter jag i det och fortsätter tvätta mina händer. Till slut så slutar han. Efter en stund så börjar David och Abdi låsa upp med nyckel på toaletten och då blir jag arg och ber honom sluta men han vägrar. Då säger jag:

-Sluta, vad är det ni håller på med? Tänk om hon var eran syster?

De blir tysta men Feysal kommer fram och säger:

-Håll käften Salman. Vad är det du försöker leka, en gentleman eller?

Jag blir sur och ber dem sluta igen. Sen så hör jag: “Feysal, slå ner tönten nu’’. Jag får panik och Feysal ger mig en box i ansiktet. Jag blir sur och boxar tillbaka men han sparkar mig så att jag slår i huvudet i toalettdörren så jag börjar bli lite yr. Jag slår mig så hårt i dörren så jag inte ens kan ställa mig på fötter, så jag ligger kvar där på toalettgolvet. Efter en stund så hör jag en ung kvinna säga högt:

-Låt min syster vara, era dårar.

Jag försöker kolla men jag kan inte, har så ont i huvudet, så jag ser inte så mycket. Efter en stund ser jag inte ens något enda, det är helt svart. Några minuter efter så vaknar jag i en källare. Jag är inlåst men ändå kan man se andra sidan. Någon ropar mitt namn:

-Salman, Salman, Salman!

-Jag är här, säger jag.

Tjejen som satt med de halvnakna kvinnorna kommer.

-Hur mår du? frågar hon.

-Tack för hjälpen förut, fortsätter hon.

Hon frågar mig om jag har sett nyckeln så att hon kan hjälpa mig ut härifrån. Hon börjar leta och hittar en nyckel som är inlindad i papper, hon tar upp den och stoppar nyckeln i låset så hör vi båda:

-Nämen, din tjej är här och försöker hjälpa dig, säger en man.

Jag ser honom inte så bra för de är så mörkt i källaren och han är för långt bort. Han kommer fram till oss, det är Hamse.

-Snälla Hamse hjälp mig, säger jag men han ignorerar mig och börjar skratta.

Han tar Samira i håret, öppnar dörren och kastar in henne i källaren. Jag blir förbannad. Hamse säger till mig:

-Knip igen tönt!

Jag ser Hamse försöka dra ner blixtlåsen på sina byxor och då får jag panik och tar upp min kniv i bakfickan utan att han ser. Samira blir rädd och börjar slå honom samtidigt som hon skriker:

-Låt mig vara ditt äckel.

Jag reser mig försiktigt upp och medan han är upptagen med att dra ner blixtlåset i byxorna så passar jag på att försiktigt gå fram till honom. Samtidigt lyfter jag upp kniven, ger Samira en blick och hugger Hamse flera gånger tills han ramlar ihop. Jag får panik och Samira sätter sig på golvet helt förkrossad. Både jag och Samira gråter.

Två år efter

I flera år så har jag dödat människor, stulit saker och sårat min familj om och om igen. Min tid i fängelset har gjort mig till en helt annan människa. Efter två års fängelse så har jag börjat gå till moskén, träffat min familj och framför allt varit med Samira. Det har varit ett bra slut på kriminaliteten. Hade tur asså, att jag äntligen fick slut på hela skiten.

Hafsa Abdirahman Kheire

Inga kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Berättelser
Intervju med Isabelle Karlsson, författare till ”Trädet vid ån”

ÅTTOLOGIN. I hård konkurrens med ”Pojken som drunknade i solen” fick Isabelle allra flest poäng för sin novell. ”Trädet vid ån” handlar om ordlös, stark vänskap men också om mobbning och utanförskap. Jag passar på att intervjua Isabelle under en profillektion med Redaktionen då de sitter och redigerar en podd. …

Berättelser
”Trädet vid ån” av Isabelle Karlsson (Åttologin, plats 1)

BERÄTTELSE. Vi satt där, på vårt vanliga ställe, i det stora och kraftiga lövträdet. Det fanns en speciell gren, som satt högre upp än alla andra och hängde ut över den våldsamt forsande och brusande ån. Alldeles nära intill trädet och med vår gren precis rakt under oss. Vi satt …

Berättelser
Intervju med Hannah Svedberg Wallmo, författare till ”Pojken som drunknade i solen”

ÅTTOLOGIN. Hannah placerade sig på andra plats i omröstningen om bästa novell. Hennes novell heter ”Pojken som drunknade i solen” och är en språkligt skicklig novell om en pojke och hans sjuka mamma, som delvis utgår från den gamla myten om Sisyfos (som flög för nära solen och störtade). Jag …