DEBATT.

När jag gick på lågstadiet och en kille tog min mössa, ryckte mig i håret, snodde min penna var all respons jag fick från min lärare: ”Han gör det för att han gillar dig, killar är dåliga på att uttrycka sina känslor, han vill bara ha din uppmärksamhet”. Och jag förstod det inte då och jag förstår det fortfarande inte nu, flera år senare.

Hur kunde min lärare stå där och ursäkta en killes beteende på det viset? Om jag hade gjort något liknade hade jag inte fått någon sådan ursäkt. Ingen hade sagt ”Men det är så tjejer beter sig” på samma sätt som man gör om killar. Vi tjejer förväntas vara mer mogna, väluppfostrade och inte sänka oss till deras nivå genom att ge igen med samma mynt. Det är orättvist och det är dåligt för samhället att vi lär våra barn i sådan ung ålder hur könsrollerna ”ska” vara. Att killen kommer undan med det mesta. Han är ju kille och kan därför inte rå för det, stackars honom. Medan tjejer har det tuffare, har högre krav på sig.

Den här veckan är en slags temavecka (v.48), temat är antivåld. Under den här veckan har alla klasser en schemabrytande dag där man pratar om fysiskt våld, psykiskt våld och sexuellt våld. Man har inga lektioner, leker ”lekar”, och lyssnar på en föreläsning som behandlar ämnet. Jag tycker att det var viktigt att vi uppmärksammade det här ämnet, men det är inte nog.

Jag såg hur några killarna i min klass började ”skojbråka” medan vi väntade på att få lyssna på föreläsningen. Då vräker den ena ur sig ”Va? slåss du … den här dagen funkade visst inte”. Och jag blev lite paff. Stod han där och försökte hävda att det var lärarnas fel att han och hans kompisar inte kunde ta in informationen? Att det var lärarnas fel att de inte förstod allvaret i det de hade berättat? Ibland blir jag så jävla trött!

Tyvärr är det så att killarna i min klass iallafall (men även i många andra) har väldigt svårt att ta saker seriöst. De skojar om allting, allvarliga saker, lättsamma saker, allt. Det känns som om de är inkapabla att förstå. Först hur det känns att vara tjej, till exempel. Förstå hur det känns att behöva titta sig över axeln när man går hem från en kompis sent, att oroa sig för att stöta på någon, en man eller ett par killar. Hur det känns när någon objektifierar en, berättar för en hur de tycker angående hur man ser ut, att man inte duger, eller duger enligt deras mått. Som att vi bara har det värdet som de ger oss, vilket är fel.

När jag satt inne i Omegas aula och lyssnade på föreläsningen, lyssnade på siffrorna, statistiken. Siffrorna som berättade att det nästan alltid är män som är förövaren i sexbrott, att det nästan bara är kvinnorna som är offren. Att varannan kvinna har blivit utsatt för sexuella trakasserier innan hon blir 18. Jag kunde inte låta bli att undra om någon av alla de killarna som satt och skrek och försökte förstöra, om någon av dem i framtiden skulle göra någonting mot någon annan. Om någon skulle skada en tjej fysiskt genom en våldtäkt eller lämna stora psykiska ärr. Rent logiskt, med tanke på hur många förövare det finns, borde någon ur den aulan växa upp för att bli just det. En kvinnohatare, en som vill skada andra, en förövare, en brottsling.

Jag säger inte att alla killar/män är ”onda”, men även om man inte deltar själv i själva ”akten” så kan man vara delaktig på andra sätt. Killarna som bara sitter där, när deras kompis visslar efter en tjej när hon går förbi och sedan skriker någonting förolämpande, om du inte säger år honom att sluta, då är du delaktig. Delaktig i att förminska kvinnor, delaktig i att förminska tjejers självförtroende, deras självkänsla.

Jag har själv fått en sexistisk kommentar om min kropp när jag var iklädd idrottskläder och jag blev så himla paff att jag inte sa någonting tillbaka just då, vilket jag ångrar i efterhand. Jag trodde inte att det påverkade mig, men jag kom på mig själv med att inte vilja dra på mig mina tights, jag kom på mig själv med att hoppas att han inte skulle vara där i korridoren nästa gång vi hade idrott. Det spelar ingen roll hur den som säger det menar. Det som spelar roll är hur mottagaren uppfattar det.

Jag undrar om min gamla lågstadielärare tycker att jag ska ta visslingar efter mig som en komplimang, eftersom att då ”visar de ju att de tycker att jag är snygg”. Jag behöver inte att en kille berättar för mig hur han tycker att jag ser ut. Jag behöver inte deras bekräftelse för att uppskatta mitt eget värde. Och det är inte okej att göra så, det är inte okej att ta folk på de känsliga delarna utan tillåtelse, om någon inte vill så respektera för fan det då!

Med det här sagt så vill jag säga att jag menar inte att kränka någon, om du inte är en sådan person som kommenterar och visslar för då, ta åt dig förstå att det inte är rätt. Jag vill bara att folk ska förstå att visst, Sverige är ett jämställt land. Vi har det bra jämfört med andra länder. Men vi är långt från i mål.

Thea Mikaelsson