RECENSION. Boken börjar med att en man ligger på sjukhus och har sina sista dagar där. Redan där blir man intresserad av vad som har hänt. Om mannen är sjuk eller inte och vill bara veta mer om varför en ung man håller på att dö.

Boken är skriven av Jonas Gardell och kom ut 2012. Han är född 1963 i Täby och är en svensk författare, dramatiker, komiker samt artist.

Romanen finns också som film och serie.

Boken hoppar mellan två olika handlingar som kopplas ihop i slutet. I den ena delen ligger en ung man på sjukhus, verkar inte kunna prata, andas eller uttrycka sig så bra på nåt sätt. 

I den andra handlingen är det en familj som består av pappa, mamma och två syskon. som precis åkt ut till deras sommarhus vid kusten. Det är en lycklig familj, som har det bra.

En stark scen i boken är när mannen på sjukhuset gråter men är för svag för att torka bort tårarna. 

Det kommer då fram sjukhuspersonal till honom som blir tillsagd:

 -Torka aldrig tårar utan handskar.

Eftersom boken hoppar så mycket mellan flera olika tidsperioder finns det ingen riktig huvudperson men nu börjar den handla mer och mer om en person som heter Rasmus. Rasmus är en 19-årig kille som flyttar från den lilla staden Koppom i Värmland där han blivit mobbad hela sitt liv. Han har precis tagit studenten. Och en annan kille, Benjamin, som har en syster. Vi får följa Benjamin när han var barn. När de beskriver tiden då Benjamin och Rasmus är i Stockholm är det år 1982 och förhoppningarna på frihet är stora för homosexuella i Sverige då staten inte längre klassar de som “sjuka”.

Miljön är väldigt bra beskriven. Här är ett utdrag från texten:

“Det är verkligen en kylig kväll. En mycket råare kyla än hemma i Koppom. Rasmus har varken mössa, halsduk eller handskar. Det skulle inte komma på fråga. Han har klätt upp sig i sina finaste kläder och det innebar tunna byxor och en lika tunn svart siden skjorta uppknäppt i halsen som blottar hans vita, spensliga bröst och över det en tunn vit skinnjacka. Vinden drar rakt igenom honom och det krävs viljestyrka för att se så oberörd ut som han gör.” 

Jag tycker själv att det är väldigt bra miljöbeskrivning för det är lätt att sätta sig in i situationen.

Själva vändpunkten är när en av de två killarna hamnar på sjukhus och behandlas för den nya sjukdomen Aids som nyss kommit till Sverige. 

Boken är väldigt sorglig och jag skulle rekommendera den till nån som är lite äldre än mig. Eftersom boken utspelar sig på slutet av 1900-talet så är det lite mer komplicerat språk. Det finns även två uppföljare av boken.

Boken får 8/10 stjärnor från mig.

Veronica Sestan