KRÖNIKA. Jag väntar; det är tolv minusgrader, nio på kvällen med motorvägen som granne och några bilar som kör förbi då och då. En lastbilschaufför har parkerat bredvid mig och nån bil står parkerad med en massa med skräp där jag väntar med den tjocka snön runt mig…

Jag står i busskuren på trafikplatsen; det är tolv minusgrader, nio på kvällen med motorvägen som granne och det enda ljuset kommer från lamporna och från några bilar som kör förbi. En lastbilschaufför sover i sin lastbil, nån bil står parkerad och ölburkar med cigg ligger på marken och jag har tjock snö runt mig.

Så, där står jag och väntar i det iskalla vädret på att min mamma ska komma med bilen och hämta mig. Jag lyssnar på musik medan jag väntar på mamma och skakar av den iskalla kylan. Jag vet inte vad jag kan göra medan jag väntar för att fördriva tiden plus att det är för kallt för att röra mig mycket. Det enda jag kan tänka på är busstiderna och hur jag önskar, nej, jag vill att dom ska ändra busstiderna och att det ska åka mer bussar genom Tystberga så jag slipper det här.

Varje morgon när jag vaknar brukar jag kolla ut från det lilla fönstret i mitt rum. Då ser jag en liten väg som leder till Lästringe, vår postlåda, en skog av ett, två, fem till tusen granar som är täckta av tjock och jobbig snö. Och så ser jag min busshållplats där jag tar bussen varje dag när jag ska till skolan eller vara med vänner. När jag är nere i köket och jag kollar ut genom fönstren ser jag vår stora men tomma tomt. Jag ser också en liten grusväg med ett litet jakttorn på sidan om grusvägen som leder till mina grannar och till slut en kyrka. Och så ser jag en stor kohage som våra grannar äger där kor brukar gå runt när det är sommar så vi kan klappa dom ibland och ge dom lite mat kanske, i kan också se en liten sjö lite längre bort som är väldigt vacker att kolla på.

Det är väldigt fridfullt att bo på landet och jag älskar det för det finns massor av bra saker med att bo på landet. Men det finns också några saker som inte är så bra. Det kan vara långt till en affär och det är långt in till stan, det kan vara segt internet eller så har vi ingen bra täckning. Men det jobbigaste är busstiderna. Jag hade dock turen att få en busshållplats precis utanför mitt hus men det går bara en minibuss förbi den hållplatsen då och då, så jag måste ta den in till Tystberga eller Lästringe trafikplats och sedan byta till en stor buss som åker in till stan vilket kan vara jobbigt ibland men jag gillar att åka buss så det är okej.

Minibussen går inte så ofta, jag vill att dom ska ändra tiderna och fler gånger under dagen för den sista bussen som åker hem till mig går 17:35. Jag vill att det ska gå mer på kvällarna också så jag kan ta sena bussar hem utan att vänta på mamma i kylan varje kväll.

Hampus Valfridsson