KRÖNIKA.

– Jag ska lägga ner den. Om du bara lugnar dig lite, säger en ungdom till en medelålders kvinna framför honom.

Vi sitter på en restaurang lördag kväll och det är fullt med människor. Jag har precis ätit klart och sitter och pratar med min familj, då jag hör att en kvinna som ber sin son att ta bort mobilen och delta i deras diskussion. Kvinnan vänder huvudet mot oss och säger till sonen:

– Titta på henne, hon har ingen mobil fastklistrad i handen och är i samma ålder som dig.

Vad har hänt med oss ungdomar? Varför är vi så osociala när det gäller att sitta och prata med varandra? Jag som själv är ungdom sitter inte med mobiltelefonen hela tiden. Men vart jag än tittar ser jag hur ungdomar som mig sitter med mobilerna i handen och chattar. Varför inte prata med varandra i det riktiga livet istället?

Jag önskar mig inte att mobilerna ska försvinna, jag önskar mig att fler ungdomar ska bli mer sociala.

Jag önskar mig lite mer artighet och kommunikation när vi träffar våra vänner och bekanta. Att vi sitter och pratar med varandra face to face, kanske frågar hur dagen har varit. Vi behöver alla ta en paus ifrån den lysande mobilen och hänga med på vad som händer runt om oss. Jag vill kunna sitta och prata med mina vänner utan att be dem att ta bort mobilerna så att de kan lyssna på mig.

Man ska se fram emot att umgås med varandra, att kommunicera med nära och kära, utan att känna att man behöver ha mobilen i handen. Vi behöver ta vara på den tid vi har med dem vi älskar. Vi har inte all tid i världen, vi vet inte när vi kommer att se varandra igen. Vi ungdomar prioriterar mobilerna före det som verkligen betyder något för oss, vi märker inte hur mobilerna tar över vårt sociala liv.

Jag vet att det inte är lätt att ändra på en vana men det enda jag önskar mig är att fler unga lägger ifrån sig mobilerna och njuter av tiden med varandra och fokuserar på människorna runt om dem.

Jaqueline Olsen