KRÖNIKA. I början skämtade jag om det men nu är det på riktigt, jag pratar om covid-19 även kallat coronaviruset. När jag först hörde talas om covid-19 så var jag inne och scrollade på Instagram när jag då fick upp en video när en person skämtade om det eftersom det finns en öl som också heter Corona. Jag fattade inte så mycket av det utan scrollade vidare. Inom kort skulle jag bli fullmatad med information.

Med tiden som gick hörde jag fler rykten om coronavirus och att man dog om man fick det. Jag brydde mig inte så mycket då jag trodde att det var felaktiga rykten. Det tog mig ungefär en månad till för att förstå vad det ens var för något. Som tur var kände jag att det bara var nonsens att man dog om man fick det, trodde jag. Jag och min polare skämtade om att världen skulle bli till en dystopi och att det skulle ta flera år tills viruset försvann. Vi trodde bara det var något random virus som poppade upp från ingenstans och att folk som vanligt skulle överdriva och sprida rykten om saken, men i det här fallet så var det faktiskt värre än vad vi trodde.

Ungefär samma månad som jag hörde talas om coronaviruset åkte jag min familj och min polare på skidsemester till Polen. Då visste man inte att det skulle dröja tills man kunde åka iväg på semester igen på ett bra tag. Ingen tänkte ens på coronaviruset då. På flygplatsen var det trångt i restaurangen, på flyget så hade ingen mask och i Polen var allt som vanligt, ingen visste vad som väntade.

På sommaren så hade de flesta drabbade länderna en massa restriktioner, utegångsförbud, stängda skolor och arbetsplatser och krav på munskydd men vi i Sverige levde i princip som vanligt. Jag tänkte inte så mycket på coronaviruset under sommaren eftersom inte så många pratade om det. Det var nästan som om coronaviruset hade försvunnit och jag kunde ha kul och hänga med mina polare, även om mamma och pappa tjatade om att tvätta händerna hela tiden och att använda handsprit.

När sommaren var slut och jag kom tillbaka till skolan så var det även där ungefär som vanligt, inga speciella restriktioner utan en helt vanlig skola liksom. Så var det fram till slutet av hösten då det infördes nya restriktioner då vi kom in det som kallades “den andra vågen”. Det var nu det mesta förändras för min del, jag kunde inte hänga med några fler än mina närmsta polare, jag var tvungen att vara hemma mycket oftare och några av mina kompisar fick till och med coronaviruset. Det blev som att mitt skämt blev till verklighet. Det kändes riktigt hemskt. Det var bara att inse att världen blev som en dystopi, men det var bara att bita i det sura äpplet och leva vidare i hoppet om att det det mesta skulle bli bättre nästa år.

Nu när jag skriver denna krönika så är det ett nytt år, 2021 och om 2 veckor ska jag till fjällen och åka skidor, något som jag inte trodde skulle vara möjligt i höstas så ur den aspekten har det blivit bättre. Förhoppningsvis så kan man kanske resa utomlands snart och göra allt man har suktat efter under denna tid. En del positiva saker har ändå kommit med denna hemska pandemi, jag och många andra har blivit bättre på handhygien, har umgåtts mycket mer utomhus, har umgåtts mer med familjen och jag har fått prova på distansundervisning och vet att jag klarar av det. Jag hoppas att Covid-19 viruset snart bara är ett dåligt skämt men som kommer leva med mig framöver…

Kelvin Strandberg (9n)

Bild: Hjälper munskydd mot coronaviruset? Pixabay.com