KRÖNIKA. Nu nalkas våren, solen gör det den borde och den stora delen av vår befolkning som är pollenallergiker får sin årliga dos av rampljus. Just som jag skriver detta behöver behöver jag ducka för trötta humlor som kommer farande. För mig betyder det bara en sak, det är dags att damma av min mountainbike.

Premiärturen blev av för bara två veckor sedan och jag har redan tagit ett dussin turer. Bara så sent som igår var jag ute. Jag cyklade på en traktorväg som körts upp efter att markägaren hade varit och gallrat i skogen. Plötsligt körde jag över en gren som på något sätt flippade upp och fastnade mellan mina ekrar och framdämparen. Jag fick bokstavligen käppar i hjulet!

Jag körde över en liten kulle och kom fram till en 100 kvadratmeter stor åker, på andra sidan åkern låg ett rött hus med vita knutar (såklart). I riktning rakt mot skogsdungen jag stod i vätte det ett panoramafönster och jag gömde mig instinktivt bakom ett träd. Jag kunde inte undgå att konspirera ifall fönstret var strategiskt placerat så att markägaren skulle kunna se olydiga cyklister som var ute på deras mark.

Jag stod i några minuter och kikade över kullen bakom mitt träd för att se om någon verkade vara hemma. En bil stod parkerad där men jag såg ingen, jag valde dock att ta det osäkra före det osäkra och vände hem igen. Jag vet att naturvårdsverket säger ”Att cykla i naturen är härligt och enligt allemansrätten får du cykla både i naturen och på enskilda vägar.” Dessutom känns mitt lilla cykelspår ganska harmlöst i jämförelse med det djupa traktorspåret som jag följt.

All denna tvekan är på grund av att jag är rädd för att en markägare som jag aldrig träffat KANSKE kommer se mina spår. 

Jag har läst oändligt med trådar på olika forum för att reda ut var gränsen går. Problemet är att alla poster är skrivna av MTB-cyklare (med ett varierande intellekt). Det är som att se på när någon pratar med en vägg. Vi behöver ett tecken från er markägare, få bevisat att ni inte är de skumma bönderna med hagelgevär och flanellskjorta som ni blivit uppmålade som.

Tänk vad mycket trevligare situationen varit om vi kunde hälsa på varandra istället för att gömma oss för varandra. Alla MTB-cyklister med lite vett i skallen hade varit tacksamma för ert utlåtande och jag är övertygad om att de flesta hade respekterat era åsikter men det går liksom inte respektera en markägares regler om vi inte vet vad reglerna är. Och vad gäller de som verkligen förstör skog och mark på sina cyklar kommer de köra enligt sina egna premisser oavsett om markägarna säger att det är okej eller inte. 

Mitt förslag är att alla bönder med flanellskjortor och hagelgevär som inte vill ha oss i deras skogar lägger tre pilar i en pilformation som pekar utåt från skogen. Resten av stigarna kan vi med gott samvete cykla på.

(Du som äger skog intill E4:an, jag tog en tur på din mark men det är lugnt va? Din granne med panoramafönstret kan intyga att jag skötte mig). 

Isak Sjödin (9g)

Källor: https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Cykling/