KRÖNIKA. De börjar som vanliga, snälla människor. ”Hej! Vad fin du är.” eller ”Jag gillar din tröja, var har du köpt den?”. ALLTID just de meningarna. Med otaliga mängder komplimanger och beröm nässlar de sig in i min hjärna och försätter mig nästan i trans. Processen går sedan fort. Från att vi bara hälsar i skolan till att jag öppnar upp mig om mina djupaste, mörka hemligheter. Sedan är det som att en snäv kurva helt plötsligt dyker upp mitt i vänskapen och vänder allt. Den änglalika människan jag en gång känt förvandlas till satan i egen hög person. Genuina komplimanger övergår med tiden till nedvärderande kommentarer och helt plötsligt är man bara en marionettdocka i personens egna lilla pjäs. ”Vem är det som behandlar andra människor såhär?” Kanske ni tänker och jo det ska jag berätta för er, falska vänner.

Vi alla känner dem, vi alla hatar dem men om du mot all förmodan inte vet vad jag pratar om så ska jag förklara det för dig. Falska människor är de där personerna som alltid har lite för mycket att påpeka om ditt utseende, klädval eller egentligen vad som helst som rör dig personligen. De är personerna som skiter FULLSTÄNDIGT i vad du gjort i helgen eller vad som hände dig på bussen utan bara babblar på om sitt egna liv. Men falska vänner är FRAMFÖRALLT manipulativa varelser som lägger över skulden på dig när det i själva verket är deras fel. De trycker ned sina offer till botten och krossar deras självkänsla med en slägga av hat. Allt för att få dig att känna dig så osäker som möjligt så att de kan framstå som starka vid din sida.

Till sist vågar man knappt lämna vänskapen för att man är rädd för konsekvenserna som kan stryka med på kuppen men då har jag ett viktigt meddelande: FUCK IT. Ja, jag förstår att det måste vara fruktansvärt jobbigt ifall man blir behandlad illa efter att man har lämnat dem. Tänk då att de ändå bara skulle orsakat mer skada ifall du stannade kvar ännu längre i vänskapen. Falska människor är som giftigt avfall, om de släpps ut i naturen skapar de fullständigt kaos och rubbar balansen i ekosystemet. Falska människor rubbar balansen i ditt välmående. De får dig att tvivla på dig själv. Din självbild förändras tills allt du ser är ett stort monster som förtjänar att bli nedtryckt när det i själva verket är raka motsatsen till vad som gäller. Därav tycker jag att de där mobbarna även ska behandlas som det skräpet de är och kastas i brännbart, INTE i återvinningen.

Det är lätt att man börjar tänka att personen kanske har ändrat sin attityd eller tänk bara för att man saknar de bra stunderna med dem. Att kunna ha någon där som man kunde prata med om allt och som alltid fanns där i vått och torrt. Minnena som när ni kanske åkte iväg och campade någon gång eller bara en rolig övernattning tillsammans. Den känslan kan vara så stark att man glömmer alla de dåliga minnena och bara ser de positiva aspekterna av vänskapen, men kom då ihåg att falska människor ofta har psykiska problem. De förstår inte att det de håller på med är fel och använder det som en försvarsmekanism för deras egna demoner de handskas med. Därför behöver de riktig hjälp av exempelvis en psykolog för att kunna förstå problemet de har med sig själva.

Att säga ifrån är det absolut viktigaste enligt mig när du utsätts för bokstavligt talat ren mobbing som detta är. INGEN har rätt att behandla dig hur som helst och de ska veta om det. Om och ryter ifrån och visar att de inte kan behandla dig sådär är jag nästan helt säker på att de kommer tappa hakan. Detta eftersom att i deras ögon ser de dig ungefär som en lealös daggmask som de kan kasta runt med hur som helst, men när du står upp för dig själv visar du att de har fel. De kommer inse att du inte tar deras skit längre och att de då även har misslyckats med sin plan att rida på vågen av din osäkerhet. Helt plötsligt blir du då ointressant för dem och de kommer söka sig vidare till nya, stackars offer.

När man väl kastat sina falska vänner kan man börja bygga upp sin självkänsla igen vilket jag vet kan vara svårt, men det går. Tillsammans med sina riktiga vänner, familj och ibland även en kurator kommer man kunna prata ut med folk som verkligen bryr sig. De kan ta olika lång tid, veckor, månader och kanske år men efter ett tag går det över. Som man brukar säga, tiden läker alla sår och även dessa oavsett hur dåligt man kan ha mått under perioden med vännen. Sedan efter bearbetning av händelserna kommer man vara starkare i sig själv än någonsin och ens välmående kommer vara på topp, det kan jag lova!

Jag lyckades slita mig ifrån marionettrådarna jag satt fast i och lämnade sedan den pjäsen för gott och har aldrig längtat tillbaka en enda sekund sedan dess. Idag mår jag mycket bättre och är säkrare i mig själv än någonsin och det vet jag att du också kan bli. Så säg efter mig, KASTA. DOM.

(Elvira Pettersson 9D)