KRÖNIKA. Ett långt tag har det funnits oro och sura miner över att den senaste generationen inte läser lika mycket som tidigare generationer. Den största anledningen till detta skulle jag säga är digitaliseringen av det mesta och all ny teknik. Under förra året började jag läsa många fler böcker, en anledning är att i och med pandemin har jag fått mycket mer tid över till att läsa. Och det ser ut som om jag inte är den enda. Det är även många i USA och Storbritannien som har odlat sitt läsintresse och börjat läsa betydligt mer under pandemitiden.

Försäljningen inom genrerna thriller och brott har ökat märkvärdigt under pandemin och böcker som påminner lite om läget i världen just nu, som genren dystopisk fiktion, har minskat i försäljning. Det finns många anledningar till varför människor läser och en av dem är att man blir bättre på flera saker samtidigt. Saker som man vanligtvis inte tänker på. Jag menar till exempel att man lär sig fler ord på språket man läser på, att man blir mycket snabbare på att läsa men även att man lär sig väldigt mycket empati i form av att sätta sig in i andras känslor. Att förstå andras liv kräver en hel del fantasi som man utvecklar när man läser. Att läsa är nästan som att leva flera liv genom sitt enda. Och detta säger flera läsare är just fallet, att de vill ha äventyr och framförallt spänning i sina liv nu när många är innesittande och begränsade.

Jag såg en artikel om just ökningen i bokläsning hos unga i tidningen The Guardian och en annan i The Washington Post. I dessa artiklarna skrivs det att det inte bara är fysiska böcker som sålts fler av utan att det också är en stor mängd e-böcker. Själv har jag inte riktigt fattat tycke för e-böcker för att jag, likt många andra, spenderar större delen av dagarna digitalt nu under pandemin och då kopplar jag hellre av med pappersböcker. Jag hade ju kunnat tänka att fler kände likt mig men det verkar inte som att det är så. Den slutsats jag drar av detta är just det jag tagit upp tidigare i denna text, att vi strävar efter att leva genom andras ögon nu när vi inte kan göra så mycket hemma.

Men vad är det vi söker just nu? Är det fantasin i författarens huvud eller är det livet genom huvudpersonens ögon? En intressant fråga i och med att det ändå är författarens tankar som i text bygger upp huvudpersonen. Detta får mig att tänka på en mening ur en bok som heter The Invisible Life of Addie LaRue. På engelska lyder meningen “If a person cannot leave a mark, do they exist?”, översatt till svenska blir den “Om en människa inte kan sätta avtryck på något, finns den då?”. Böcker är författares sätt att lämna kvar frön av tankar som kan växa och gro i läsarnas huvuden. Därför är det viktigt att vi tar emot och planterar dessa frön genom läsning, som fler har gjort i dessa tider.

Elise Jonmyren (9m)

Bild: Pixabay, Bennimax