Varför ska det här bestämma över min framtid?

Krönika

KRÖNIKA. ”Tänk på din framtid Selma! Detta är bra att kunna när du går i gymnasiet! När du är vuxen så kommer du ångra att du inte jobbade hårdare och fokuserade bättre under lektionerna. Tänk på det du!” Under hela vår skolgång har vi fått höra saker som de här.

Det är som om jag alltid måste tänka åtminstone fem år i framtiden, jag måste göra det här nu för om tjugo år så är det kanske möjligtvis värt det. Dessa långsiktiga framtidstankar baseras då på att jag konstant måste prestera på topp, och jag är trött på det! Är inte du det också? Varför är det alltid vad jag presterar i allt jag gör som beröms och vad andra värdesätter i mig istället för, jag vet inte, kanske att jag är en hyfsad människa? Det ironiska är att jag hade ganska bra självkänsla och var säker på mitt eget värde innan jag blev nerstampad till underjorden av all den pressen som skolan och betygen har satt på mig och jag är säker på att jag inte är den enda. Men visst, ge mig en bokstav, trots allt så är det ju den här bokstaven som kan avgöra vart jag hamnar i framtiden.

För det första så är betygsystemet korkat eftersom att det inte ens någon som direkt vinner på detta, alla tar skada på ett sätt eller ett annat. De flesta högpresterande eleverna är utbrända medan de som inte har förmågan att prestera på en lika hög nivå aldrig kanske kan få de högsta betygen hur mycket de än försöker. Skolans sätt att säga att en elev är bättre än någon annan är skadligt för alla som är inblandade så varför låter vi det här fortsätta, det finns verkligen ingen logik som backar upp det. 

För det andra så borde inte betygen som någon 16-åring har påverka hens framtid inom arbetslivet. Vi alla kan vara överens om att vi inte är samma person som vi var för ett par år sedan. Vi människor är inom konstant utveckling vilket gör det orimligt att döma en vuxen människa för hur den betedde sig när hen var tonåring. 

Dessutom är allt det här tjatet som alla vuxna har tvångsmatat oss med om att bra betyg leder till en bättre, stabil och framgångsrik framtid en lögn. Sanningen är den, att oavsett vad du intalar dig själv om att din framtid är något som du själv har någon typ av makt över så handlar det mesta om tur. Om du hade bra eller dåliga betyg i högstadiet spelar ingen roll för man kan inte ha någon som helst aningen om vad framtiden har att ge eller vad den kommer slänga i ditt ansikte. Men eftersom att lärare och föräldrar hela tiden har sagt att betygen är så viktiga så har vi ändå fått samma tyngd över axlarna även fast det inte spelar någon roll i slutändan. 

Så tack, för absolut ingenting. Allt jag och många andra ungdomar har fått under vår skolgång är depression, andra härliga psykiska sjukdomar och vi har lärt oss att tvivla på våra egna förmågor. Trots allt jag har skrivit ovan så ser jag fram emot min framtid, dock tycker jag att alla borde lära sig att inte låta någon annan eller något så fånigt som betyg ha någon som helst makt över din framtid, för som sagt, hur din framtid ser ut är mest på grund av slump. Frågan är nu vad som kan ersätta systemet med betyg för att få ett bättre mående. För vad spelar dina betyg för roll om hundra år?

(Selma Wikström 9C)

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Krönika
Vinnaren i månadens krönika i maj!

MÅNADENS KRÖNIKA. Månadens krönika i maj är… Nada Almunajed med sin krönika ”Vad säger mitt utseende om vem jag är?”!!! Ellen vinner en biocheck som kan hämtas ut i biblioteket på Omega. Fredrik Ericsson på Södermanlands nyheter (se bild på honom nedan) har varit jury och läst alla krönikor som …

Krönika
Värsta miljöboven är du själv

KRÖNIKA. Häromdagen satt jag och mamma som vanligt spikade vid tv:n framför ett naturprogram. Det är numera något vi har satt i vana. Även fast vi har sett flertaliga naturprogram redan är vi alltid lika fascinerade av hur otroligt häftig naturen är och hur många speciella djur det finns runtom …

Krönika
Att våga säga ifrån

KRÖNIKA. De börjar som vanliga, snälla människor. ”Hej! Vad fin du är.” eller ”Jag gillar din tröja, var har du köpt den?”. ALLTID just de meningarna. Med otaliga mängder komplimanger och beröm nässlar de sig in i min hjärna och försätter mig nästan i trans. Processen går sedan fort. Från …