KRÖNIKA. Häromdagen satt jag och mamma som vanligt spikade vid tv:n framför ett naturprogram. Det är numera något vi har satt i vana. Även fast vi har sett flertaliga naturprogram redan är vi alltid lika fascinerade av hur otroligt häftig naturen är och hur många speciella djur det finns runtom i världen. Och trots att det, vid det här laget, är något vi har konstaterat många gånger redan, kan vi inte låta bli att förundras över hur de kan ha filmat allt.

I slutet av programmen brukar berättarrösten gå från att förklara schimpansungarnas beteende till att berätta om hur skövlingen av regnskog kan leda till utrotning eller om hur klimatförändringarna har gjort att djuren får svårt att hitta föda. Det blir som att man efter en timmes fascination av djuren återvänder till verkligheten, och man inser att om ingenting sker för att stoppa det kommer vårt minsta problem vara att det inte längre finns några naturprogram för mig och mamma att kolla på.

Många skulle säga att problemet ligger hos politiker och stora företag – de som faktiskt har makt att förändra, och det är jag beredd att hålla med om till en viss grad. Visserligen stämmer det statistiskt att företag och industrier har allra störst miljöpåverkan – över 60% av alla utsläpp kommer från fabriker. Men vi bör inte glömma att bakom den där pappersindustrin sitter Bosse, 56, som inte alls har det i sitt intresse att göra sitt gynnsamma företag mer miljövänligt. Det hade ju inneburit kostnader som han inte är beredd att betala, och för vad? Klimatet? Nej, det är bara trams.

Bosse är tyvärr inte den enda som inte är beredd att ge upp något för klimatets skull. Han delar samma ”det är inte mitt problem”- attityd mot miljöfrågor som miljontals andra. Bosse vet nog mycket väl om, precis som de flesta, att klimatet blir mer extremt och att det är ett problem, men han klarar inte av att acceptera förändringen det skulle innebära att bry sig. Till honom vill jag säga att; om inte för dig själv, isåfall för någon annan. Vill du inte att dina barnbarn ska växa upp i en värld där de inte behöver oroa sig för klimatet? Vill du inte att framtida generationer ska få ärva en planet som inte är förstörd och nedskräpad?

Jag funderar ibland på om det är okunskap som är grunden till inaktiviteten kring miljöfrågor, men det jag har kommit fram till är att det nog är ignorans och egoism. Alla människor är födda egoistiska till en viss grad, som en ren överlevnadsinstinkt. Jag kan tycka att det är okej att vara egoistisk ibland, men i miljöfrågor är det inte möjligt att vara självisk och ignorant, för det krävs ett kollektivt engagemang för att göra skillnad. I det här fallet går det inte att leva på som vanligt och hoppas att någon annan löser problemet. Min poäng är att alla, inte bara politiker och chefer, behöver förändra sitt synsätt på miljöfrågor. Man kan inte längre se det som ett plus i kanten, utan som ett måste. Det är allas problem och alla bör behandla det som just det och göra aktiva val för att stoppa problemet.

Egoism är den största miljöboven, och alla är vi lite egoistiska. Det går inte att skylla endast på de stora företagen. Var och en för sig måste ta sitt eget ansvar när det kommer till miljön. Inte minst för att rädda planeten, och jag vill även kunna fortsätta kolla på naturprogram med min mamma och fascineras av små schimpansungar.

Emma Lewin (9b)